Med ens krympte…
 
… mina problem och min oro till intet…
 
Jag läste en artikel i DN.
Jag grät, inobords och utanpå.
Jag lät mig beröras, jag lät mig förfäras.
 
För det här är inte klokt.
Det här är så galet som någonting någonsin kan bli.
Hur kan det i Sverige idag, år 2013, få lov att gå till så här?
Hur mycket ska människor orka?
I just det här fallet handlar det om föräldrar.
Det handlar ofta om föräldrar.
Föräldrar till ljuvliga små barn.
Föräldrar som älskar sina barn över allt annat.
 
Ändå…
 
Jag gråter, berörs och förfäras…