För varenda unge…
… som är lite extra utsatt tänker jag kämpa…
Det kan inte vara meningen att barn, eller vuxna heller för den delen, utsätts för elakheter och kränkningar – bara för att man är som man är. Hur skall man vara om man inte skall vara som man är undrar jag?
Sedan lilla H kom till oss för snart nio år sedan har mina tankar kretsat mycket kring olikheter. Kanske främst kring människors inställning till olikheter. Min egen inställning och andras. Olika kan man vara på så många vis, det handlar inte bara om funktionsnedsättning. Man kan anses olik om man är väldigt, väldigt blyg, om man har ett intresse som inte delas av så många andra, om man kommer ifrån ett annat land, man kan anses olik på grund av sexuell läggning och säkert av miljoner andra skäl som jag just nu inte kommer på. Att då bli utsatt för elakheter är fruktansvärt, otroligt orättvist och ledsamt. Det är fel, fel, fel och åter fel!
Idag har lilla H och jag hälsat på en av mina kloka systrar. Vi har fikat, pratat, skrattat, ätit chokladbollar, skrattat lite till och pratat ännu mer. Vi har pratat om livet, om orättvisor, om utsatthet, om fördomar och om värdegrunder. Vi har blinkat bort några tårar. Vi har vänt och vridit på det faktum att det finns människor vars värdegrund inte är att alla är lika mycket värda. Ingen av oss kan förstå att någons värdegrund kan vara så fattig. Hur har det kunnat bli så fel i världen?
Frågar du människor omkring dig så anser de flesta, kanske till och med alla du frågar, att alla människor har lika värde. De flesta tycker nog så, det vill jag gärna tro. Men, när det kommer till kritan, när situationer uppstår, så är jag inte fullt så säker längre. I samtal rackas det ner på människor, på människogrupper. Dåliga rasistiska skämt, nedvärderande ordval och lyteskomik är bara exempel på vad människor slänger ur som om det vore inget. Utan minsta tanke på hur det träffar omgivningen. Säkert i de flesta fall utan onda avsikter. Men hur kan man vara så omedveten? Så tanklös? Det undrar jag…
Sommaren innan Hedvig fyllde ett år var jag på stranden med henne. Efter härliga timmar satte jag henne sedan i vagnen och började traska hemåt. Hon satt där i vagnen och log med hela sin tandlösa lilla smultronmun. De knubbiga små benen var ljuvliga och hon pillade lite med sina yttepyttiga tår. Jag, jag gick där och tittade på mitt älskade lilla flickebarn, alldeles förbi av kärlek och alldeles galet lycklig för att hon faktiskt satt just där, hos just mig. Hon som varit så sjuk, som jag trott vi skulle mista – men hon fanns där och gjorde mig så lycklig genom hela sin existens. Då kom ett gäng killar förbi. Killar i övre tonåren. Den ena killen tittade på Hedvig, och tittade sedan snabbt en gång till (så gör människor ofta). Sedan sade han – högt – till sina kompisar:
– Kolla! Där sitter en mongo-unge!!!
Det ilade till av smärta i hela min kropp, det kändes som om jag fick andnöd. Jag tog ner solglasögonen från huvudet för att dölja tårarna som strömmade nerför mina kinder. Killarna var redan långt före mig.
Jag var ovan vid kommentarer som den. Då. Egentligen är jag inte van vid dem nu heller. Inte van för att de är ovanliga, tack och lov. Inte heller van för att det inte går att bli van vid sådana kommentarer. Man ska inte bli van vid sådana kommentarer..
Min kloka syster och jag har också pratat och funderat på hur människors människosyn och värdegrund ska kunna ändras. Som så många andra kommer vi fram till att det är de vuxnas ansvar att vägleda barn och ungdomar till en snäll och human värdegrund. Varje förälder måste börja i sitt hem tänker jag. Att konsekvent sanera sitt hem på alla dåliga skämt och slentrianmässiga generaliseringar kan vara en början…
Att humanism är ett hett ämne förstår jag, inte minst av den respons jag får här. Det är bra att de allra flesta människor vill varandra väl i själ och hjärta. Det är viktigt. Tidningen Allt för föräldrar hörde av sig till mig och undrade om de fick länka till inlägget där jag beskrev min sorg över elakheter Hedvig utsattes för nyligen. Jag sade ja. Jag sade ja av det skälet att jag vet att många känner igen sig i situationen, att människor blir berörda. För mig är det viktigt att människor tänker till, både över andras värdegrund och sin egen…
♥
Jag lånar Unicefs uttryck en gång till och säger För varenda unge…
Bra inlägg! Jag gillar hur du söker svar och funderar kring livet. Många anser att det är positivt när människor är "konsekventa", jag är av motsatt åsikt, den som är beredd att anpassa sig efter situationen och hela tiden söker svar istället för att ha dem är mottaglig för nya tankar och att ta in ny information. Du försöker också hitta lösningar på problemen och jag tog verkligen till mig av den här meningen "Att konsekvent sanera sitt hem på alla dåliga skämt och slentrianmässiga generaliseringar kan vara en början…". Jag anser att jag har en god värdegrund men generaliseringar och dåliga skämt är jag också skyldig till, dock sällan i närheten av barnen. Man borde verkligen försöka leva enligt sina ideal, hela tiden. En enda obetänksam kommentar eller handling kan såra eller skada någon annan och i värsta fall följa med den personen hela livet. Den ansträngning det krävs att tänka efter och vara medveten om det man säger och gör, kan bespara någon annan mycket sorg.
Tack för att du delar med dig av kloka tankar och insikter!
Åh, jag är en grubblare av rang 🙂 På gott och ont skulle jag vilja säga. Det är också lite slitsamt i hjärtat att vända och vrida på allting. Å andra sidan är jag mycket hellre sådan än en människa som bara bestämt sig för hur allting är och så är det bra med det. Det är att göra det lite enkelt för sig tänker jag, samtidigt som man riskerar att trampa på folk under vägen.Visst förekommer dåliga skämt och ordval även här hemma då och då och jag blir lika galen varje gång. Då menar de som sagt att de inte menar något illa och jag svarar varje gång att nej, det förstår jag, men det GÖR illa och så lovar alla varandra att tänka sig för… 🙂
Vi är ju inte mer än människor men genom att vara medveten och rannsaka sig själv kan man kanske också ändra lite på sig själv.
Kram
På mina barns skola arbetar de aktivt efter en värdegrund GRETA glädje, respekt, empati, trygghet och ansvar och de vuxna som arbetar i servicegruppen på skolan är alltid de som får mest och längst applåder samt blommor av rektorn på avslutningen, det värmer och är ett steg på rätt väg.
GRETA – vilken fantastisk "grej"! Kanske är det ett utbrett begrepp fast jag aldrig hört talas om det. Jag hoppas att många förskolor och skolor arbetar efter denna modell!<3
Åhh, vilket bra inlägg! Du kan verkligen sätta ord på saker och ting! Blir samtidigt så himla arg över elakheter och taskiga ord som bränner och gör ont och det är sannerligen varje vuxens ansvar att ingjuta mänskliga och fina värderingar i våra ungar! Hur ska det annars bli någon ordning? Man kan inte tala nog om detta otroliga viktiga och även skolan har ett ansvar tycker jag, med värdegrundsdagar m m. Jättebra att "Vi Föräldrar" tar med ditt inlägg! Skrivet från hjärtat!
Kraam
Petronella
Jag tror att många av de sårande orden är sagda av obetänksamhet och utan ont uppsåt. Dessvärre kan de sitta kvar och göra ont hos människor resten av livet. De som medvetet säger och gör elaka saker är nog få, hoppas jag, och dem får man försöka hejda med "hårdhandskarna" tänker jag utan att veta hur…Kramar