Det säger ganska mycket…
 
… om vikten av vänskap…
Om familjen kommer hem efter midsommarhelg i båten, mamman kollar brevlådan, läser och ler för sig själv. I nästa andetag ropar hon på pappan som bär in väskor i huset för fullt. Ropar och ber honom stanna. Han måste titta, han måste läsa. I brevlådan låg en kupong från Mc Donald´s med ett vykort till, fastsatt med gem.
Vykortet och kupongen var till Hedvig. Till Hedvig från finaste grannflickorna Elin och Anna!
Jag blev som jag alltid blir när någon är sådär extra himla fin och snäll och god och Gud vet vad. Jag blir tårögd och får en klump i halsen. Att de finns, alla de här goda underbara människorna! Varm inifrån och ut blir jag.
 
Finaste Elin och Anna har åkt på semester. De bjuder Hedvig på Mc Donalds samtidigt som de är på semester och förklarar i samma veva när de kommer hem. De vet, hela den fina familjen vet, att lilla H räknar dagar tills de är hemma igen. Nu kan vi ju ha nedräkning till den 7 juli! Nedräkning som Hevig vill ha och kan förstå.
Vilka gullungar!!!
Jag förklarade för Hedvig vad hon fått, att Elin och Anna på det här viset bjuder henne på Mc Donald´s och att de nu har åkt på semester.
 
– Valföl semestel?
– Ja… jo, de flesta har ju semester på sommaren…
– Semestel föl nå´t?
– Semester är när man är ledig tillsammans, man kanske reser iväg eller så.
– Jaha! Kommel de se´n?
– De kommer hem sedan, den 7:e juli kommer de hem.
– Jaha…
 
Sedan hoppade lilla H på sin älskade studsmatta medan storebror for upp till sitt rum och sin dator, full av datorabstinens, medan mamman och pappan packade upp, sorterade tvätthögar och satte igång tvättmaskinen. Efter en stund fick jag se att Hedvig låg rakt upp och ner på studsmattan och tittade upp i himlen. Jag gick ut till henne och frågade vad hon gjorde.
 
– Ja´ väntal på ssssccccchhhhhuuuuuunde juli ja´!
 
 
Och jag som inte ens vet om vi är hemma den sjunde juli…?