Det finns stunder…
… då jag blir varm i hjärtat…
De stunderna är ganska många, ibland förutsägbara och ibland helt otippade.
Igår var otippat.
Jag har en mycket nära och speciell vän. En vän som faktiskt väntade på mig innan jag föddes.
Vi har följts åt sedan dess. Ibland umgåtts intensivt, ibland har det gått månader utan att vi setts. Ändå är det härligt och otvunget då vi ses. Vi behöver aldrig ”börja om” även om det var länge sedan sist.
Hon heter Nettan. Vi är som systrar.
I januari 1995 fick Nettan sitt första barn, en liten Adam.
I februari 1995 fick jag mitt första barn, en liten Ebba.
Då umgicks vi ofta, ofta.
När Adam och Ebba var ett år skulle Nettan avsluta sina studier medan jag var hemma.
Tre dagar i veckan var Adam hos Ebba och mig. Mysigt, roligt, fixigt och trixigt med två små envisa ettåringar.
Pussar, kramar, matning, blöjbyten, sovstunder, konkurrens och lek – det var våra dagar fyllda av då. En ynnest att få vara så nära även någon annans barn.
Adam och Ebba har sedan följts åt i skolan.
Aldrig gått i samma klass, och egentligen aldrig umgåtts med samma kompisar.
Sedan de blivit äldre har de setts på samma fester, men ändå har de inte umgåtts i samma gäng.
I helgen har Ebba, tillsammans med tusentals andra, varit på Summerburst.
På Summerburst är det 18-årsgräns och Ebba har längtat ett helt år.
Tvådagarsbiljetten har hängt på anslagstavlan sedan i julas.
I fredags och i lördags var det dags!
Så igår kväll, helt otippat, uppstod en sådan stund.
En stund där jag blev rörd, glad, lycklig, stolt – allt på en gång…
Jag fick ett mms av Ebba.
Ett foto av henne och Adam.
De hade sammanstrålat på Summer Burst, hade ”Aaaaskul” som de uttryckte sig, och var lyckliga.
Det liksom snörpte till i hela halsen på mig, så stora, så fina, så lyckliga; 18 år och hela livet framför sig.
Hur blev de så här stora?
Nyss snodde de leksaker ifrån varandra och tävlade i det mesta.
Nu i vimlet på Summerburst…
Jag satt i båten när bilden kom, log som ett fån och kände mig lycklig med dem.
Då kom nästa sms:
– Vi älskar dig och Nettan…
♥
FIna, fina tokfina pussungar…
Du skriver så fint! Man blir ju helt rörd av varenda ord. Fantastiskt fin historia <3
Tack <3
Så fint!
Jag blir alldeles blöt i ögonen bara av att läsa så jag kan föreställa mig hur du blev.
Kram!