– Det kunde ha varit jag…
 
… som var ett av de barn som sade elaka saker…
Så sade en mamma till mig. En mamma som idag är förälder till ett barn med Downs syndrom. Hon sade till mig att hon kunde varit ett av de barn som stöter ut, som inte tycker att alla får vara med. Hon kunde varit en av dem av den anledningen att de hemma hos henne då hon var liten aldrig pratade om olikheter, om alla människors lika värde. För henne var olika okänt, och det okända skrämmer många gånger. Det kan skrämma både när man är liten och när man är stor.
Hennes mycket öppna och ärliga kommentar har fått mig att fundera – igen – över vikten av att man pratar med sina barn om att olika berikar. Vi är ju alla olika, funktionsnedsättning eller inte. Olikheterna blir naturligtvis mer tydliga och synliga om där finns en funktionsnedsättning, visst är det så. Kanske ”krävs” det att du har någon i din närhet som anses olik för att du ska förstå? Verkligen förstå menar jag. De flesta människor säger sig förstå, säger sig ha en värdegrund där alla är lika mycket värda. När det kommer till kritan blir jag dock ibland osäker…
Jag vill ändå tro att de flesta föräldrar inte behöver sätta sig ner och ha ett stort snack med sina barn kring detta. Jag vill gärna tro att det räcker med en känsla som genomsyrar hemmet. En värdegrund som slår rot i det lilla barnet. Alla barn, vuxna också för den delen, gör och säger elaka saker. Ingen är snäll jämt och ingen är felfri. Men det finns olika sätt att vara dum på, dessa går kanske inte att rangordna? Det handlar mycket, kanske mest, om hur den som blir utsatt uppfattar elakheterna. Men att på något sätt slå på den som redan ligger känns lite extra elakt för mig. Det kanske inte ett barn kan förstå, inte av sig själv i alla fall. Det krävs en vuxens förklaring. En vägledning om vad som är rätt och vad som är fel.
Mammans kommentar om att det faktiskt kunde ha varit hon, vittnar om vikten av att vi lär våra barn empati, godhet och respekt för varandra. Inte bara våra egna barn, men alla barn. Jag är inte aktivt troende. Visst tillhör jag Svenska Kyrkan och visst tycker jag att de står för mycket gott, men aktiv… nej, det är jag inte. Då och då tänker jag dock att om människor levde efter tio Guds budord skulle vår vardag kanske inte vara så fylld av dumheter av olika slag?
 
 
Behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad…