– Det kunde ha varit jag…
… som var ett av de barn som sade elaka saker…
Så sade en mamma till mig. En mamma som idag är förälder till ett barn med Downs syndrom. Hon sade till mig att hon kunde varit ett av de barn som stöter ut, som inte tycker att alla får vara med. Hon kunde varit en av dem av den anledningen att de hemma hos henne då hon var liten aldrig pratade om olikheter, om alla människors lika värde. För henne var olika okänt, och det okända skrämmer många gånger. Det kan skrämma både när man är liten och när man är stor.
Hennes mycket öppna och ärliga kommentar har fått mig att fundera – igen – över vikten av att man pratar med sina barn om att olika berikar. Vi är ju alla olika, funktionsnedsättning eller inte. Olikheterna blir naturligtvis mer tydliga och synliga om där finns en funktionsnedsättning, visst är det så. Kanske ”krävs” det att du har någon i din närhet som anses olik för att du ska förstå? Verkligen förstå menar jag. De flesta människor säger sig förstå, säger sig ha en värdegrund där alla är lika mycket värda. När det kommer till kritan blir jag dock ibland osäker…
Jag vill ändå tro att de flesta föräldrar inte behöver sätta sig ner och ha ett stort snack med sina barn kring detta. Jag vill gärna tro att det räcker med en känsla som genomsyrar hemmet. En värdegrund som slår rot i det lilla barnet. Alla barn, vuxna också för den delen, gör och säger elaka saker. Ingen är snäll jämt och ingen är felfri. Men det finns olika sätt att vara dum på, dessa går kanske inte att rangordna? Det handlar mycket, kanske mest, om hur den som blir utsatt uppfattar elakheterna. Men att på något sätt slå på den som redan ligger känns lite extra elakt för mig. Det kanske inte ett barn kan förstå, inte av sig själv i alla fall. Det krävs en vuxens förklaring. En vägledning om vad som är rätt och vad som är fel.
Mammans kommentar om att det faktiskt kunde ha varit hon, vittnar om vikten av att vi lär våra barn empati, godhet och respekt för varandra. Inte bara våra egna barn, men alla barn. Jag är inte aktivt troende. Visst tillhör jag Svenska Kyrkan och visst tycker jag att de står för mycket gott, men aktiv… nej, det är jag inte. Då och då tänker jag dock att om människor levde efter tio Guds budord skulle vår vardag kanske inte vara så fylld av dumheter av olika slag?
♥
Behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad…
Idag var min yngsta son på sommarsimskolan för första gången och han var så glad för att där var en kille han kände lite från skolan så han pratade glatt om denna killen vid flera tillfällen. Plötsligt säger Lucas (mellansonen) det är han som är så ful!!!! För det första vet jag inte om det är en söt eller mindre söt pojke svarade jag men jag vill aldrig mer höra dig säga så där om andra människor. Det viktiga är att man är snäll och uppför sig ordentligt vilket Lucas fakiskt gör nästan alltid …… Lucas sa då att den där killen säger dumma saker åt honom hela tiden. men det ger en juinte rätt att kalla andra för fula, då är man lika dålig själv vilket vi pratat om många ggr….Jag är glad att jag hörde Lucas säga så där för då kunde viprata om det där! Det är viktigt att man påett naturligt vis får in lite etik och moral på ett aturligt vis så att våra barn får möjlighet att lära siguppföra sig.
Du verkar genom det du skriver vara en underbar människa.
Jag har "ditt tänk", just det här att lära sina barn att alla är olika och det är ngt fint med det!
Och det stämmer så bra det du skriver om att verkligen förstå, det är nog lättare när det är ngn man träffar. Innan det så skrämmer det nog tyvärr!
Tack för mig!
Ktam
Så tänker vi nog alla och vi känner nog alla några som vi vet tänker på det sättet, jag gör det iaf.
Jag är så glad att mina barn både vi fsk och mitt jobb på ett dagcenter med psykiskt utvecklings"hemmade" (det heter det på norska mycket finare tycker jag. Vi har några med downs på jobbet som är helt underbara individer men även andra diagnoser och det ger så mycket att vara på jobbet.
Mina barn har på sin fsk barn med extra hjälp pga olika sjukdommar vilket gör att dom ser det på nära håll superbra tycker jag, men tyvärr så verkar det inte alltid som att personalen berättar så mycket för barnen. Det går inte på samma avd. det tycker jag är tråkigt då det stärker ett utanförskap.
Jag är så glad att jag av en slump hittade din blogg den är nu min favorit!
Kram!
Tyvärr tror jag det är vanligt med tystnad ifrån vuxnas håll gentemot barn. Jag hoppas inte tanken är att "skydda" barnen?! Jag vill hellre tro att det beror på en osäkerhet hos den vuxna som kanske inte vet hur han/hon ska förklara. Det i sig är synd för barn är sällan komplicerade; de tar det som det är liksom, OM någon berättar.Tack för fina ord om bloggen! Du är SÅ välkommen här!
Kram
Fina Jessica dina ord är så visa!
Hade jag hälften vore jag nöjd!
Kram på dig ❤
Åh, du har säkert mer vishet än du anar.Jag tänker inte på mig själv som särskilt vis 🙂 Men jag är en grubblare av stora mått och har svårt att låta orättvisor och annat bara passera.
Kram