… formligen kan fylla mig med energi…

Att en söndag få besök av mycket fina, kloka och vackra väninnan Torunn och hennes lika fina, kloka och vackra Viktor har satt guldkant på min tillvaro. På Hedvigs tillvaro också för den delen. Hedvig tycker mycket, mycket om Viktor, hon pratar ofta om honom och längtar tills vi ses. Sist vi sågs var det dock en hel del konflikter dem emellan och jag måste nog säga att det var lilla H som stod för merparten av de konflikterna. Hon som hade väntat och längtat så. Hon bokstavligen bröt ihop och ville göra tvärtemot Viktor mest hela tiden. Ville han se en film ville hon se en annan, ville han sparka boll ville hon hoppa studsmatta, ville han hoppa studsmatta ville hon spela fotboll – och var gång Viktor ville något annat än vad hon själv ville satte hon sig ner på golvet, grät och skrek mindre vackra ord till oss. Dessutom ville hon inte låna ut någonting. Knappt en enda leksak gick hon med på att låna ut, trots att vi pratat om och om igen om vikten av att kunna låna ut sina saker.

Denna gången var det helt annorlunda! Hedvig har blivit väldigt mycket bättre på att låna ut sina leksaker. Hon förstår att barn vill låna och hon förstår att hon får tillbaka dem. Hon börjar också förstå att livet handlar om att ge och ta, så även i leken. Det enda jag kände mig tveksam till var om hon verkligen tänkte låna ut sin iPad. Jag vet ju att vi i familjen inte gärna får låna den så…

För att eliminera en möjlig konflikt bad jag därför Torunn att ta med Viktors iPad, vilket visade sig vara bra. Just den ville hon inte låna ut, vår mycket bestämda lilla fröken. Frånsett det, som ju ändå inte blev någon konflikt, har Hedvig och Viktor lekt och lekt och lekt och lekt. Mest av allt har vi hört klingande skratt från studsmattan, från baksidan, från Hedvigs rum och ifrån soffan. Vi har promenerat, badat i havet, fiskat krabbor, ätit gott och prata i timtal.

Underbart!

 

♥