En av de saker…
 
… jag älskar allra mest hos lilla H..
Det är hennes genuina godhet. När hon hejar på den som är duktig, utan att alls
tänka på att hon själv just i det fallet inte är lika duktig. Eller när hon öser beröm över den som vinner, utan att själv tänka på att om någon annan vinner förlorar ju hon.
Eller som när vi under en kvällspromenad i solnedgången plockar varsin prästkrage och jag berättar för henne hur man kan dra av ett blad och säga Älskar, för att sedan dra av ett blad till och säga Älskar inte etc. Då plockar lilla H små blad, ett och ett, med sin brunbrända lilla hand och säger:
– Ja’ älskal inte ”Älskal inte…”. Ja’ sägel Älskal… Älskling… Älskal… Älskling…