Om en borttagen lapp, om hörselkåpor, om…
 
 
 
 
 
… neddragna gardiner, om att spela spel under köksbordet samt om två egenhändigt skrivna och skickade sms…
 
 
Det var ungefär vad lilla H:s nyårsafton bestod av.
 
Redan tidigt på dagen gick hon till sitt veckoschema som sitter på väggen i köket. Hon tittade en stund på det och valde sedan att helt sonika ta bort lappen det står ”Nyårsafton” på. Hon gömde lappen inne i skåpet och sade:
 
 
– Ja´ älskal inte nyålshafton, ja´ älskal tisdagen imollon…
 
 
Om livet vore så enkelt att man bara kan ta bort en lapp för att slippa vara med om något man inte vill.
Vad skönt det vore!
 
Nåväl, nyårsafton var det ju ändå och redan på eftermiddagen drog vi ner varenda gardin, persienn och markis vi har, allt för att minimera risken för Hedvig att se något fyrverkeri. Det smälldes inte galet mycket som det brukar, kanske ösregn och blåst gjorde sitt till. Det gick hyfsat bra för lilla H men hon var på helspänn hela kvällen. Tyst och med flackande blick, orolig – hon var allt det hon annars aldrig är. Det är ledsamt att se sitt lilla barn totalt olik sig själv…
 
Vid tolvslaget valde vi att stanna inne, Hedvig satt i mitt knä och vi skålade i champagne och Coca Cola med varandra och med våra vänner. Det small lite mer just då naturligtvis men det funkade hyfsat. Jag sade att Hedvig kunde få spela på min telefon och jag höjde volymen – allt för att hon inte skulle höra fyrverkierna.
Lilla H tog min telefon och kröp ner under köksbordet som dagen till ära hade en duk som nära nog räckte ner till golvet. Det blev som en liten koja där vår skräckslagna lilla flicka spelade spel på högsta volym.
 
Plötsligt tittar hon fram under duken och säger:
 
 
– Du fick essemmess mamma! Ja´ svalade!
 
 
Jag fick min telefon och visst hade jag fått sms av finaste Britta och visst hade lilla H svarat!
Hon hade svarat med två sms, alldeles själv!
På det ena stod ”Hedvig” och på det andra stod ”Mamman”.
 
Lilla tokduktiga H!
 
 
Lilla tokduktiga, skräckslagna lilla H som inte somnade förrän klockan var två…