Nu väntar ett…
 
 
 
… paket till lilla H då hon vaknar imorgon bitti…
 
 
Inte av någon särskild anledning alls mer än att jag hoppas och tror att hon blir lycklig.
 
Hon blir lätt lycklig, lilla H!
Avundsvärt lätt lycklig och då blir alla vi andra i familjen också lyckliga.
 
Nu håller jag tummar och tår för att hon faktiskt kommer att uppskatta innehållet så som jag hoppas på.
Jag har fixat och trixat, virkat, repat upp, virkat lite till, broderat, repat upp, broderat lite till och resultatet… tja, vad ska jag säga?
 
Den är skev och vind och märkligt oproportionerlig men den är virkad med mycket kärlek och mycket omtanke och det måste väl ändå vara det viktigaste…?
 
 
Hon är inte så himla petnoga, vår lilla H…