Tänk om lilla H…
 

… kunde vakna ordentligt innan hon hämtar sitt paket från paketkalendern…

 
Jag tror glädjen skulle vara så mycket större då.
Istället slår hon upp sina vackra bruna ögon, men bara halvvägs. Sedan vältrar hon sig ner från vår säng, liksom hasar in i sitt eget rum och går raka vägen till nattduksbordet för att hämta sina glasögon.
 
I morse kom Hedvig och glasögonen tydligen lite på kant med varandra. Jag hörde nämligen en mängd svordomar smattra ur den lilla munnen samtidigt som hon försökte sätta dem på sig. Därefter hasade hon ungefär tre steg fram till tomten där ett litet paket låg och väntade – med betoning på litet skall understrykas. Hon stack ner handen och fiskade upp paketet, samtidigt som ögonen ännu var halvslutna.
 
– Mäh jäklal!!! Ja´ vill ha ett stooooort paket! DUMMA TOMTEN!
 
Hon stampade med foten i golvet några gånger innan hon liksom hasade in i vår säng igen för att öppna sitt paket. I paketet låg två söta hårsnoddar med hjärtan på. Hon gillar ju sån´t, lilla H. Det vet ju tomten och alla hans små nissar. Bara kanske inte just då, vid halvsjusnåret en mörk tisdagsmorgon, och kanske särskilt inte då man själv tänkt sig ett gigantiskt paket.
 
 
Sedan, när man vaknat, ätit frukost och tittat på julkalendern och fått fina flätor håret – då gillar man väldigt mycket sina nya fina hårsnoddar med hjärtan på…