Om man är 122 cm…
… över marken…
Då kan klätterträd te sig galet svindlande!
Men om man ändå har en väldig längtan och en lika stor vilja att klättra i träd, ja då letar man mest hela tiden efter just bra klätterträd. Bra klätterträd behöver nödvändigtvis inte vara speciellt höga. Det viktigaste kan vara att det finns bra grenar att klättra på tillräckligt långt ner. Och så klart att trädet inte är alltför klent.
Idag bröt vi inne-mysar-trenden här i huset och gick på skogspromenad. Svinkallt var det och blåste gjorde det. Både näsa och ögon rann, och mössan höll på att blåsa av men ute var vi – en bra stund.
Hedvigs ögon pejlade vartenda träd vi passerade. Plötsligt tycktes hon hitta det ultimata klätterträdet!
Inte särskilt högt, inte heller särskilt kraftigt, men det stod liksom Hedvig på det.
Hon klättrade och klättrade. Eller, nu överdrev jag. Hon gick liksom mer bakom trädet där det fanns som en kulle. Från kullen kunde hon ta ett kliv upp i trädet. Sant! Ett kliv, så stod hon där, mitt i trädet som för henne tycktes svindlande. Ungefär 60 centimeter över stigen jag stod på. Koncentrerad och allvarlig.
– Hoppas ja´ inte döl nu mamma, föl nu hoppal ja´!!!
Hoppade gjorde Hedvig minsann och hon borde tilldelas årets bragdmedalj för oj som hon sken då hon oskadd landade ungefär 60 centimeter ner. Bredvid mig, på stigen där jag stod…
♥
Lilla modiga hjärtat…