Om lösa tänder, tandfén och…
 
… om hur livet kan ställas på ända…
 
För ungefär en halvtimme sedan tjoade Hedvig att jag skulle komma och titta.
 
– Ja´ hal en lös tand mamma!
 
Dessutom kom det lite blod. Lite förvisso, men bara tanken på blod kan få Hedvig att gråta floder och darra av skräck. Oj, oj, tänkte jag och skyndade mig till spegeln där hon stod. Men hon var inte ledsen. Tanden var lös, blod skymtade men inga tårar kunde vi ana. Lite spännande och lite läskigt.
 
I samma veva frågade Hedvigs pappan om hon hade lust att hänga med in i bastun.
Det hade hon. Det är en fredag-lördag-söndag-grej de har tillsammans, lilla H och pappan.
I samma stund han frågade började det dock. Vår egen lilla drama-queen trädde fram och hon sade:
 
– Mäh, ja´ kan inte duscha, ja´ hal en lös tand!
 
Pappan övertygade henne om att hon visst kan duscha med en lös tand. Nja, Hedvig trodde honom inte och de argumenterade en stund kring duschens vara eller inte vara. Kommer det att blöda mer i duschen? Nej, det kommer inte att blöda mer i duschen? Kommer tanden att ramla ut i duschen? Nej, tanden kommer inte att ramla ut i duschen, etc etc. Jag gick för att hämta en vattenflaska till Hedvig att ha i bastun. Hedvig ropade:
 
– Nej! Ja´ kan inte dlicka! Ja´ hal en lös tand! Ja´ kommer bala skaka ja´!
 
– Kommer du skaka när du dricker?
 
-– Ja! Ja´ hal en lös tand. Hal du glömt de´ ellel…?
 
– Nej, alltså… det har jag inte glömt men jag tror inte att du kommer skaka när du dricker vatten…
 
– Okej då, hämta vattenflaska då…
 
Från köket hörde jag sedan hur pappan och vår dramaqueen argumenterade om huruvida olika saker kunde genomföras eller inte, beroende på den lösa tanden. Hon är liksom inte den som bara ger sig, lilla H…
 
 
Det är tanden näst längst till höger på bilden som ställer till livet lite för lilla H…