Lilla H får välja…
 
… om hon vill vara uppe länge, eller lägga sig tidigare och läsa en saga…
 
Vardagar lägger hon sig i tid, och jag läser en saga för henne. 
På fredagar och lördagar väljer hon att vara upp länge, och lägger sig sedan utan saga.
 
Nu är det jullov och hon får vara uppe länge varenda dag om hon vill. Det vill hon.
Kruxet är ju då att jag inte läser en saga för henne. Jag ligger en stund hos henne, vi småpratar och myser, men saga läser vi inte. När man då varit uppe länge varenda dag hittills på jullovet, kan det hända att man faktiskt börja längta efter en saga. Även om det finns all tid i världen att läsa saga på dagen när det är jullov, är det ju inte riktigt detsamma som att läsa godnattsaga. 
 
Är man då lite klurig, som Hedvig oftast är, kan man på något sätt liksom lura mamman i hela den här vara-uppe-länge-men-vill-ändå-höra-saga-grejen. Då kan det bli så att att Hedvig och mamman kryper ner i Hedvigs säng, myser, småpratar och plötsligt ber Hedvig mamman att berätta en saga. Det är ju inte samma sak som att läsa en saga. Så tänker Hedvig, och mamman gick på den. Så nu är det så vi gör här i huset. Hedvig är uppe länge, sedan lägger vi oss och myser och mamman berättar en saga. Ofta berättar även Hedvig en saga.
1-0 till Hedvig – igen…
 
Igår kväll berättade Hedvig följande saga för mig:
 
Det va en fiskmås… som hette Kalle.
En dag skulle ut och flyga.
Hans mamma, och då såg…  då såg han en flicka.
Han heter, han heter Clara.
En dag hans mamma, Claras mamma… Men, Claras mamma, Claras mamma hette Charlotta.
Clara har till syskon, som heter Edwin, Ivar och Clara. 
Charlotta och Patrik ska ut och köpa glass.
En dag skulle… oj… och då såg Kalle, då Kalle flög mot en stor stock.
– Va´ du här? sa Clara.
– Men jag vill ha glass, sa Kalle.
…………
Då gör ont, åt, nej, Kalle åt glassen…
Nam, nam, nam…
– Nej, min glass! sa Clara.
Men Kalle bara… nam, nam, nam…
Å snipp snapp snut dä va sagan slut!
 
 
– Vilken fin saga Hedvig!
– Ja! Nu fål du belätta! Belätta om en räka som heter Tor…