En dag fylld …
 
… av julpyssel …
 
Jag pärlar armband för glatta livet. Till nära och kära och till människor jag inte känner men som vill bära budskapet Downs is up. Från Bureå till Ystad. Och jag känner mig bara så glad över gensvaret. 
 
Det var inte meningen det här. Att jag skulle pärla till andra än till mina nära och kära. Tanken var att visa årets julpyssel här i huset, och att kanske inspirera andra. Döm om min förvåning när så många hört av sig och bett mig pärla till dem. Det värmer. Det var oväntat, men det värmer. Det värmer mitt hjärta å Hedvigs vägnar. Och åt alla andra människor med Downs syndroms vägnar. Det värmer för det betyder att vi är så många som vill få andra att förstå att det faktiskt inte är något farligt eller trist eller något annat negativt med att ha en extra kromosom. Vi är alla olika och vi måste få vara det…
 
När jag har pärlat armband har lilla H suttit bredvid och pysslat med annat. Vi har lyssnat på julmusik, druckit glögg och ätit clementiner. Hedvig var väldigt kreativ idag men jag kan inte riktigt avslöja med vad. Hon har gjort en julklapp. En julklapp till Emil. Emil som hon ska gifta sig med en vacker dag om det går som Hedvig vill.
Ett fint paket med präntade bokstäver, det ska Emil få…
 
 
Med andra ord har vi haft en mysig lördag, regnrusket till trots…