Idag somnar pappan och jag …
 
… med ett leende på läpparna…
Idag är en sådan dag där jag känner mig alldeles särdeles och extra stolt över lilla H.
Idag är dagen då hon cyklat flera varv i vårt område, alldeles själv! Jag menar helt själv, utan att någon har hållt i! Visst har jag sprungit bredvid och haft handen på greppavstånd till stången. Visst fick jag parera för att undvika en krock med häcken någon gång, men Herre Gud och himmel och plättar; hon cyklar själv!!!
Visst har vi lång väg kvar tills vi kan cykla bredvid. Och visst har vi lång väg kvar tills dess att hon kan bromsa när vi ber henne bromsa. Och ännu längre väg tills dess att hon själv kan avgöra när hon ska bromsa. Likaså är det lång väg kvar tills dess att hon slutar vända huvudet ur led så fort hon hör t ex några barn i en trädgård.
Men i alla fall, hon kan cykla vårt lilla hjärta! Och hon har inte ens fyllt nio år!
Jag har en film där hon cyklar, jag vill visa hela världen att hon kan. Men jag kan inte visa er den. Efter tråkigheter vill jag inte lägga upp någon film på Youtube på lilla H mer. Men ni kan se hur stolt hon var lilla H, då hon fick en guldmedalj efter alla sina cykelvarv.
 
 
The sky is the limit…