… sig själv…?

När man då och då går sönder en smula inombords och man inte vet hur någonting någonsin kommer att bli annorlunda i världen. När man gång efter annan går sönder en smula för att den elaka världen lurar alldeles runt hörnet. När man inser att man för att rädda sitt barn och sig själv måste välja bort situationer och till och med människor. När man då också inser att man blir betraktad som om man har ett knepigt beteende, när hela ens hjärta egentligen bara svämmar över av kärlek. Kärlek till sina barn, alla sina barn. När det man önskar sig mest på hela jorden är att andra skall se det fina, det vackra i alla jordens barn…

Man gör det inte. Man lagar inte sig själv. Inte för att man inte vill, men för att man inte kan. Man kan inte för man vet inte hur. Situationerna, kommentarerna och blickarna som gör att man går sönder dyker obönhörligen upp igen och igen. Ingen enda gång går det att vara förberedd. Man går helt enkelt sönder igen. Igen och lite till…

Idag läste jag på en fin blogg jag kikar in på då och då, Masarinmammans blogg. Jag läste, och jag gick sönder lite till. Jag gick sönder för Masarinmammans familj, jag gick sönder för lilla H:s skull och jag gick sönder för alla andra kämpande familjers skull som inget hellre vill än att bli omtyckta precis som man är…

 

♥