Måndagar är lite speciella…
 
 
… här i huset…
 
De kan vara bra eller mindre bra, men lite speciella är de alltid.
Liksom fredagarna.
 
På måndagar och fredagar åker nämligen lilla H taxi hem till mig då skoldagen är slut. De andra dagarna hämtar jag henne på fritids. Det är så himla spännande, roligt, malligt och liksom lite storflicks-aktigt att få lov att åka taxi hem. Hem till en mamma som då, framåt halv tre å måndagseftermiddagen går och toklängtar efter sin lilla flicka.
 
Hedvig kliver ur taxin med ett leende men är alltför för mallig just då för att ge sin mamma en kram. Nästan för mallig för att säga hej då till den snälla taxichauffören också. Ett tyst hej då brukar ändå komma över hennes läppar efter att jag har bett henne.
 
Väl inne i huset får jag många pussar och kramar.
Hedvig bubblar och pratar om allt som har hänt, det finns inget stopp på henne. Idag berättade hon att de haft hinderbana på idrotten och att hon duschat så hon var alldeles blöt i de långa flätorna:
 
– Känn mamma! Känn! Ja´ äl tätteblöt i hela hålet!!!
 
Samtidigt som hon berättar att Amanda är samlingsvärd denna veckan så ser jag hur hon liksom sniffar i luften.
 
– Va´?! Hal du bakat? Hal du bakat föl något då?
 
– Jag har bakat scones…
 
– Va?! Skauns, va´ äl de föl nå´t?
 
– Ett gott bröd, vill du smaka?
 
– Nej tack, de äl bla! Ja´ äl så himla tättehungli ja´ schännel ja´ ville ha en sssccchhhöööööttbullesmölgås ja`!
 
 
Vilken himla tur att vi hade kalla köttbullar i kylen, och vilken himla tur att vi hade mjukt tunnbröd hemma. Enligt Hedvig är det bara just mjukt tunnbröd som man kan göra sig en köttbullesmörgås av. Vad hon fått det ifrån har jag ingen aning om. Själv tänker jag att det finns annat bröd som kan passa bättre till just köttbullesmörgås om det är det man är sugen på.  Ebba, Ludde och jag var mer sugna på en kopp te och ljumna scones med lemon curd och diverse marmelader på.
 
Viktigt är de här speciella måndagarna, att mellis redan är framdukat på köksbordet då Hedvig kliver innanför dörren. Jag har förstått att just det tillhör mysfaktorn för henne. En mammafamn, ett dukat mellisbord och några tända ljus, det är en bra start på veckan!
 
När köttbullesmörgåsen har sjunkit undan lite i den lilla magen undrade Hedvig om Ludde kanske ville vara med och hoppa på studsmattan lite. Han sade ja!!! Det händer inte jätteofta längre att Ludde säger ja till just studsmattan. Jag tror att han har tröttnat. Men när Ludde säger ja, då är det så galet roligt att hoppa och göra konster och Hedvig ropar 122 gånger på mig att jag ska komma och titta vad Ludde kan.
 
– Kolla mamma! Ludde göl bakåt å flamåt å upp å nel! Han äl tättedukti´ min stoleblol!
 
 
 
 
 
Att monstret dök upp efter middagen ikväll låtsas vi inte om tror jag.
Jag vill hellre behålla den speciella måndagskänslan…