Kanske att vi alla borde ha…
 

 
 
… en liten släng av all den enorma godhet som jag upplever finns i den extra lilla kromosomen…
 
Lilla H är full av godhet. Så mycket att jag ofta överväldigas av att så mycket godhet kan finnas i hennes lilla kropp.Ja, hon kan allt hon också. Hon är som ett litet monster ganska ofta, ibland flera gånger om dagen. Men även ett trilskande litet monster kan ha enormt mycket godhet inom sig. Det har Hedvig.
 
Hedvig gör gärna saker för människor i sin närhet. Hon hjälper gärna till och hon älskar att göra oss glada.
 
– Ja´ älskal inte alg…
 
Så brukar hon säga, lilla H, när någon i närheten blir arg. Och vem älskar när någon är arg? Inte jag i alla fall. Jag får lätt en klump i magen när någon är arg.
 
Hedvig är en otroligt sensitiv liten människa.
Hon missar inga nyanser, inga detaljer och det beundrar jag henne för – det också.
 
Det är inte många dagar sedan hon med stor iver ritade ett träningsrum till mig.
Av den enkla anledning att hon vet att jag älskar att träna, att jag blir glad av att träna.
 
Igår morse när vi skulle göra frukost tillsammans ville jag först bädda sängarna.
 
– Ok, göl de mamma! Ja´ böljal me flukosten så länge…
 
Oh, då får man snabba sig för det kan bli hur som helst i köket om lilla H får härja fritt en alltför lång stund.
Jag skyndade mig att bädda sängarna och hastade ut i köket. Lite snopen blev jag då jag på ”min plats” fann tre vackert uppradade päron och Hedvigs Spidermanmugg.
 
– Åh, tack Hedvig! Ska jag äta tre päron till frukost?
 
– Ja´ de ska du. Ja´ la en, två, tle pälon till dej mamma. Du älskal flukt! Du fål låna min Spindelmannenmugg, du tyckel den äl sååå cool…
 
Jag blev så där varm inombords – igen!
Hon vill så väl, hon har så mycket godhet och hon delar frikostigt med sig av den…
 
 
Om jag åt de tre päronen? Nja… tre kändes lite mycket men ett av dem åt jag…