… att ”kattwåken” och lilla H är som gjorda för varandra…

 

Funkimodels ordnade en catwalk i Nordstan i Göteborg. Lilla H har laddat ett par veckor.

I förrgår stod hon framför spegeln i hallen och tränade på coola ”moves”. Hon hade nämligen bestämt sig för att inte bara kliva upp på scenen, hon skulle dansa också!

 

Med lilla H kan det gå lite hur som helst med det som är bestämt.

Hon är otroligt duktig på att bestämma själv. Då kan ingen och inget ändra på det, så är det bara.

Hedvig klev upp på scenen ungefär 45 minuter innan själva visningen skulle börja. Lycklig stod hon ensam på scenen med musik dånande ur högtalarna. Hon som är så rädd för höga ljud!

Men inte då minsann.

 

Hedvig körde sina ”moves” om och om igen. De är inte jättemånga om jag ska vara ärlig så det var lite som att sätta henne på repeat. Vi andra undrade hur hon skulle orka? Skulle det bli platt fall när klockan var slagen och det var dags på riktigt?

 

 

Det som hände var att Hedvig vägrade kliva av scenen!

Tanken var att alla mannekänger skulle komma upp från en sida av scenen. men lilla H klev inte av. Istället satte hon sina små händer i fickorna på sin luvtröja och tittade intresserat när alla andra tog sig runt till den angivna platsen. Musiken kom igång och då satte Hedvig igång att dansa igen. Som en liten bakgrundsdansare ställde hon sig på repeat igen och körde sina moves, om och om och om igen…

 

En kvinna försökte ta henne i handen för att få med henne fram, men nej.

 

 

Hedvig stod dansande kvar.

Tills hennes nyfunne vän Laurentsio kom och tog henne i handen. Då tog hon honom i handen och stegade lycklig längst fram till scenkanten. Någonting hos honom tog henne med storm, det är ett som är säkert.

 

   

 

När alla klivit av scenen och applåderna hade tystnad var Hedvig ännu kvar. I full färd med att dansa.

Hon fick två rosor hängda om sin hals för sin enorma prestation och hon sken som en sol, lilla hjärtat. Villigt lät hon sig fotograferas till höger och vänster och hon var otroligt nöjd med sig själv. Det såg så ut!

 

   

 

En gång till fick hon möjlighet att gå upp på scenen. Då i sällskap av en björn och en kanin som dansade med alla som ville. Hedvig ville! Mitt i dansen tecknar hon plötsligt hej vilt till oss samtidigt som hon pekade på kaninens nacke. Vi förstod inte vad hon menade utan fånlog tillbaka, så där som man gör när man inte riktigt förstår. Då dansen med björnen och kaninen var slut klev de ner från scenen. Då kom Hedvig rusande, pekade på kaninens nacke och ropade:

 

 

Jag slängde ett öga på kaninens nacke och visst såg man att någon var utklädd till kanin. Personens hår skymtade i nacken. Jag försökte förringa det hela genom att säga att jag inte såg någon människa där inne och att kaninen nog ändå kanske är riktig. Hedvig gick inte på den. Hon ropade högt igen att någon var utklädd i kaninen. Till slut vände sig kaninen om, tittade på Hedvig och nickade. Åh, hon blev alldeles till sig!

 

 

Kaninen nickade och hyschade med fingret över munnen.

 

 

Kaninen nickade och Hedvig ropade lika högt som innan:

 

 

 

 

♥