… mycket för Jesus och hans kors…

 

Det är med skräckblandad förtjusning hon pratar om honom, korset, kyrkan, prästen och allt vad det kan vara som ploppar upp i hennes huvud. Hedvig har svårt att se varför de spikade upp honom på korset, man får ju inte göra illa. Dessutom kom det blod. Hedvig hävdar bestämt att det bara är låtsasblod, kanske ketchup.

Hon har också väldigt svårt att förstå att Jesusbarnet var nyfött då hon var i kyrkan på julspel, men både vuxen, död och uppstånden då hon var i kyrkan på påskvandring. Minst lika svårt tycker jag det är att förklara. Så vi hoppar över förklaringen och bara konstaterar faktum.

 

Emellanåt får vi inte ens säga ”Herre Gud” här hemma – då kan Hedvig tjoa:

 

 

Då är vi tysta.

Emellanåt gör hon inte annat än pratar om Jesus och kyrkan här hemma. Så mycket att vi suckar högt så fort det kommer på tal. Hon är fortfarande fast besluten att hon en vacker dag ska konfirmera sig i Spidermankläder. Det är nästan så jag hoppas att den ídén håller i sig. Vad roligt det hade varit!

 

Imorse lekte Hedvig med sina klossar och hon frågade om jag ville vara med.

Jag tog min kaffekopp och slog mig ner på golvet bredvid henne för att bygga torn. Jag bygger helst torn då jag bygger med klossar. Hedvig bygger allt möjligt. Hon är inte så fyrkantig i sitt tänk som jag är.

 

Idag byggde Hedvig en kyrka med kyrkbänkar i prydliga rader. Längst fram en blå altarring. Till höger om kyrkan hade hon byggt ett kors och gjort en kyrkogård ”med alla döda”.