Det är ju nu jag borde…
… ta ett bad, läsa min fantastiska bok (hur många timmar jag vill), ha fjärrkontrollen som min egen…
Läsa lite till, lägga mig tidigt om jag vill, lägga mig sent om jag vill.
Kort sagt så är det ikväll jag ska toknjuta av egentid, av att vara ensam.
Istället sitter jag här på ett hotellrum i Jönköping och bara längtar hem!
Det är snudd på första gången jag är ifrån familjen på grund av jobb och jag känner mig kluven.
Det är kul för jag har haft en bra dag och jag ser fram emot dagen i morgon.
Men ändå längtar jag hem!
Jag längtar efter barn och man.
Jag längtar efter läxläsning, nattning och kalas hos älskad systerson.
Så istället för att toknjuta av all plötslig egentid med allt vad det innebär sitter jag här ensam och undrar vad min familj gör, hur de har det just nu, vad de pratar om etc etc.
Jag inser att allt jag vill göra under extremt efterlängtad egentid, det vill jag göra hemma med familjen nära, nära…
♥
Jag förstår dig precis!
Det bästa med att vara borta är att få komma hem igen. 🙂