Vilken otrolig lycka det är…
 
… att ha små fina kompisar i sitt liv…
 
 
Det är det så klart för alla, för stora och för små. Jag vet själv inte vad jag skulle göra utan de finaste fina vänner jag har. För många är vänner en självklarhet, för andra är det som en bonus, som något extra i livet som inte är riktigt självklart. För lilla H är det inte självklart…
 
Jo, tidigare på dagis var det en självklarhet och nu i skolan är det också en självklarhet. Hon är omtyckt lilla H och det är jag innerligt glad för. På fritiden är dock vänner ingen självklarhet för henne och det i sin tur svider i hjärtat. Hedvig vill ju inget hellre än att leka och helst inte med mig utan allra helst med sina små kompisar.
 
Ända sedan i torsdags kväll har Hedvig haft en av sina bästa vänner här och jag har haft en av mina allra, allra bästa vänner här – hur mycket bättre kan det bli undrar jag?!
 
Vi har lekt, myst, varit i skogen, klättrat, grillat korv, ätit gott och ja, you name it.
 
En helg som proppat både mig och lilla H full med energi…
 
 
 
 
kompis