Jag har fått en…
 
 
 
 
… utmärkelse…
 
 
 
Varm och glad inombords blev jag häromdagen då jag av Hemkära Hanna publiceras som en av hennes fem favoritbloggar! Känner mig glad, rörd (så klart) och stum och tackar Hanna allra ödmjukast för henne vackra ord om min blogg. Motvieringen Hanna gav var:
 
 
För att du Jessica, gör världen lite bättre genom att berätta om din underbara dotter och samtidigt öppenhjärtligt dela de sorger som människor i er omgivning orsakar dig. Men framför allt för att du förmedlar en sådan kärlek.
 
 
Hanna är en trogen läsare av min blogg och dessutom en läsare som jag alltid får varma och kloka, mycket kloka, kommentarer och mail ifrån. Hanna och jag känner inte varandra egentligen, även om det stundtals känns så, har aldrig setts men vi har gemensamma bekanta. Har du inte varit inne på Hannas blogg så gör det. En vardaglig, feel-good blogg av det mysiga och, som namnet antyder, hemkära slaget.
 
Kruxet (jo, för det finns ett krux och det är därför jag dröjt några dagar med att skriva om detta Hanna) med denna utmärkelsen är på min lott faller att nominera fem andra favoritbloggar…
 
Det är säkert hur lätt som helst för många av er andra, det finns miljoner bloggar och säkert många, många bloggar jag skulle fastna för om jag läste dem – men jag gör ju inte det…
 
Inte för att jag inte vill, inte heller för att jag inte har tid för tid tar man sig till saker som berör och inspirerar. Det är bara det att jag inte tänker på alla bloggar som finns, jag vet inte ens vad för slags blogg jag skulle vilja läsa…
Jag läser Hannas blogg, för att jag snubblat in på den och för att jag trivs gott hos henne. Där man trivs där är man tänker jag. Annars är jag en mycket sporadisk bloggläsare, jag snubblar in lite varstans och som sagt ytterst sporadiskt, Hannas blogg undantagen. Märkligt kan tyckas då jag lever en stor del av mitt liv på nätet men ja, så´n är jag…
 
Jag kan alltså inte nominera fem favoritbloggar, men jag vill varmt rekommendera dig att kika in hos Hemkära Hanna du kommer att trivas där, jag lovar…
 
 
 
 
Återigen 1000 tack Hanna…