Varför…

…smet du mamma?…

I natt vaknade jag någonstans runt 04 av att lilla H snyftade och grät i sömnen. Jag kröp nära, nära, strök henne över kinden samtidigt som jag viskade tröstande ord…

Hedvig somnade om men sov oroligt resten av natten. Imorse frågade jag henne varför hon varit ledsen och om hon drömt något otäckt.

– Ja’ lessen föl att du smit mamma…

– För att jag smet? Men jag smiter inte från dig gumman, det var bara en dröm…

– Men du smit flån mej…

– Men hjärtat,det var inte på riktigt, det var en dröm. Vart smet jag då?

– Du smit till duschen mamma… Då ja’ så lessen…