Mitt lilla, lilla…
… älskade hjärta…
Jag har flera små älskade hjärtan men just nu tänker jag på lilla H…
Lilla H som yrvaket satte sig upp i sängen ungefär runt halv sju, gnuggade sig i ögonen och sade:
– Go´mollon mamma! Kan du lämna mej till flitis ida´? Snäääälla mammaaaaa…
Det knöt sig i magen på magen på mig då jag hörde hennes vädjan, samtidigt som jag blir varm i hela kroppen av att delges en sådan kärleksförklaring som det ändå är – så fort hon slår upp ögonen.
Det är inte jag som lämnar på morgonen, det gör pappa.
Det går ju bra, det vet jag ju, och var det så att jag lämnade på morgonen hade Hedvig förmodligen önskat att pappa lämnade istället.
Så säger huvudet – det lite mer rationella stället att tänka med.
Hjärtat säger något annat – hjärtat tänker med känslor och är sällan rationellt, inte hos mig i alla fall…
Jag svarade min yrvakna trollunge att det ju är pappa som lämnar, sedan skyndade jag mig att tillägga att det ju är mamma som hämtar. Jag hör också mig själv lite käckt (!!!) säga:
– Det blir väl bra?! Att mamma hämtar dig…
Åh, det är bara vuxna människor som kan säga något så dumt i den situationen!
Vuxna människor med dåligt samvete, typ mammor…
Vad hjälper det klockan halv sju på morgonen? Att mamma hämtar…
Det var ju inte det Hedvig önskade, eller hur?!
Hon önskade att mamma skulle lämna och vad hjälper det då att mamma skall hämta…?
Allt detta hinner jag tänka under en bråkdels sekund, allt medan jag ser hur Hedvig borrar ner sitt lilla huvud i den ännu ”sov-varma” kudden och börjar gråta.
Inte argt skrikande utan sorgset och stilla.
Vi gick sönder en liten bit i hjärtat båda två, där och då…
Varfär är livspusslet så svårt att få ihop?
Jag kröp upp i den mjuka sängen, tog mitt yngsta lilla hjärta i famnen och så satt vi…
Vi kramades, pussades och gosade utan att säga särskilt mycket.
Vi satt så en lång stund, lilla H och jag, medan vi lät våra hjärtan bli hela igen…
♥
Ellas mamma: det var trist läsning! Hoppas (och tror) att det bara var just DET Ikea-varuhuset. Tänker också att jag är glad att lilla H ännu ser hela Ikeavaruhuset som ett enda stort lekrum; på det viset behöver jag inte ta reda på hur det funkar där vi bor… 🙂
Anonym; Tack! Det var fina ord! Jag ÄR nära, nära mina barn och jag har lagt mig vinn om att det skall bli så från start. Det som är riktigt nära gör också lite ont… MEN så glad hon var lilla H, då vi sågs igen (och jag var nog ännu gladare) 🙂
Ni har båda har hjärta av guld & eran kärlek är unik! kram
Hej!
Återkommer dagligen till lilla Hs underbara värld…
Du undrade om IKEA och lekrummet där. Det har faktiskt varit ett fall av diskriminering, du kan läsa om det här: http://www.dagensjuridik.se/2011/05/ikea-stams-diskriminering-av-femarig-funktionshindrad-flicka
Bästa sommarhälsningar,
Ellas mamma