Finaste fina Ludde…

… har konfirmerats i helgen…

Vackert, fint, rörande och lite mäktigt på något vis – en och annan tår blinkade fick jag blinka bort även den här gången.

Lilla H har blivit en fena på konfirmationer de senaste åren, hon vet hur det går till numer. Det började med Ebbas konfirmation för två år sedan, därefter kusin Davids, ett år senare kusin Moas och nu Luddes. Hon laddar väldigt inför sin egen kommande konfirmation även om det är många år kvar till dess. I morse upplyste hon mig om att när hon konfirmerar sig när hon blir stor så ska hon ha Spidermandräkt och Spidermanmask på sig istället för en ”vit klänning” som Ludde hade på sig. Hon yppade även detta för en av Luddes konfirmandledare och han hängde på, menade att det så klart går att ordna… Vi får väl se, tänker jag…

Efter att ha varit i kyrkan innan jul med skolan och sett Jesus som liten bebis blev det lite chockartat för lilla H att komma tillbaka till kyrkan i påskas för att upptäcka att Jesusbarnet blivit lika stor som pappa. Lite spännande var det dock att han dog på korset, vaknade igen och for upp till himlen för att sedan gömma sig bland molnen.

Det är Hedvigs något förkortade version av den bibliska historien, men den duger för nu tänker jag. Hon har nog tagit in så mycket hon kan ta till sig, sju år gammal, och hon tolkar det på sitt vis.

Under konfirmationen igår visades bland annat en film som Ludde och hans kompisar spelat in.
Ludde spelar Jesus – något vi andra i familjen inte hade en aning om.
Åh, det var roligt tyckte Hedvig, att hennes bror var Jesus (fast i luvtröja och jeans, åkandes longboard).

Men… Jesus spikas obönhörligt upp på korset…
Hedvigs storebror spikades upp på korset…

Då brast det för lilla H som trodde att Ludde hade spikar i händerna, att Ludde hade ont (han gav upp något märkligt ”bröl” i filmen där han ”hängde” på korset), att det kom på blod – på hennes storebror!!!

Vi förklarade att det bara var på låtsas, att det bara var film, som teater ungefär, att Ludde faktiskt tyckte det var roligt att vara Jesus och så vidare…

Det hjälpte föga och Hedvig var lite orolig och stressad under resten av konfirmationen.
Då den var över och vi letade upp Ludde på kyrkbacken rusade hon fram för att fråga om det var på låtsas, kontrollerade att det inte var riktigt blod och kontrollerade att han inte hade några sår i händerna.

Den oron för finaste Ludde satt i hela dagen och sent igår kväll fick vi traska upp för trappan och in på Luddes rum för att än en gång titta i händerna och höra Ludde säga att det verklgien bara var ketchup och inte blod, att han stod på en stol som inte syntes på filmen och inte hängde på korset på riktigt etc…

♥

Idag var vi tillbaka i kyrkan på Högmässsa med nattvard för konfirmanderna.
Efter löfte om att filmen med Ludde som Jesus inte skulle visas idag gick det bra.
Med stor förväntan och framför allt stor inlevelse stod Hedvig upp i kyrkbänken och sjöng med i psalmerna som om hon aldrig hade gjort annat. Då Barbro, en vän till oss, satt på andra sidan om Hedvig berömde henne för att hon sjöng så fint visades ingen falsk blygsamhet utan hon svarade bara genom att le och sjunga ännu lite högre.

Ludvig och de andra konfirmanderna fick nattvarden och jag blinkade tårar.
Jag frågade Hedvig om hon ville gå med mig fram och få nattvarden.

-Ä de då? Nattard?

– Jaa… man får doppa bröd i vin och så får man Guds välsignelse…

– De göl vi mamma!

Så det gjorde vi, lilla H och jag!
Vi stegade fram och knäböjde vid altarringen och då prästen kom till Hedvig höll hon fram sina små händer för att få ett ”kex” som hon benämner oblaten. Men nej, hon fick inget oblat, hon fick prästens hand på sitt lilla huvud medan han sade ”Herren Välsigne Dig”.

Då blev hon sur!

Tättesur!

En känsla av stress och nervositet for igenom mitt huvud och jag tänkte att nu är han illa ute prästen, nu drabbas han nog av reptiltungan och i värsta fall även en svordom – det hade inte passat just där, just då!
Men han klarade sig, solskenet smög sig in i lilla Hedvig nästan omgående och ”konflikten” var över.

Högmässan blev långsam för Hedvig på sluttampen så vi roade oss med att läsa lite i kyrkbladet.
Viskande ljudade vi bokstäver för att försöka få ihop dem till ord.
Jag hittade ordet ”Tackbön” och provade då att hålla för ordet ”bön” så att Hedvig bara skulle se ordet ”Tack” och försöka läsa det:

– Ser du vad det står här Hedvig…?

– Hmm…  Top Model stål det…

Jag vet inte ens om jag behöver säga att Barbro och jag formligen brast ut i gapskratt!

Lilla, tokiga, roliga Hedvig! Vad gjorde vi utan henne…?

♥

Lilla H försäkrar sig om att Ludde mår bra efter att ha spikats upp på korset

Nykonfirmerade polare, fina Ludvig och fina Hugo

Stol mamma med världens finaste son

Lika stolt mamma med finaste tonåringarna

*ÄLSKAR*