– Hon är jättetrivsam…
… lilla H…
Igår var Hedvig lite less på mig, eller på att jag inte ville leka rättare sagt. Tilläggas skall att jag hade spelat spel (flera olika till och med), jag hade målat, spelat fotboll, spelat killerball, spelat twister, jag hade hängt i romerska ringar (sant) och jag hade fixat fika och lunch!
Så jag vet inte om jag behöver ha dåligt samvete för att jag – då luften helt gått ur mig – bad Hedvig att leka lite själv, erbjöd mig att sitta med på en kantsten så att hon kunde få åka sparkcykel på gatan (som hon inte får göra alldeles ensam)…?
Hur som helst tyckte Hedvig att jag var urtrist och sa till mig att hon ville leka med ”Koffel”.
”Koffel”, det är Kristoffer det, vår fina grannkille!
”Koffel” är två år äldre än lilla H och alltid, alltid supermysig med henne.
Jag kan ändå känna mig tveksam då hon vill gå och ringa på bara sådär…
Jag är nog innerst inne rädd att han skall tycka att det är jobbigt att hon kommer…
Hur det än är så leker de inte på lika villkor, samtidigt som en del av mitt förnuft säger mig att han så klart också kan ha – och förmodligen också har – behållning av en lekstund tillsammans med lilla H.
Eftersom vi var lite less båda två sade jag lite avmätt:
– Visst, ring du på hos Kristoffer och fråga om han vill åka sparkcykel med dig. Du kan fråga själv…
Det gjorde hon!
Trots blygsel…
Ut kom han ”Koffel” med sparkcykel och allt.
Sedan åkte de sparkcykel tillsammans, länge, länge, och Kristoffer lärde Hedvig några coola trix, som att hoppa med sin sparkcykel och till och med åka baklänges på den.
Sedan försvann de båda till Kristoffers trädgård för att fånga fjärilar och bara en stund senare hörde jag dem skratta på studsmatten för att därefter spela fotboll.
När det gått någon timme gick jag och ringde på för att kolla att allt gick bra och för att tala om för Kristoffer och hans mamma att det är helt ok att säga till när de tycker det är dags för lilla H att gå hem (jag vet ju att ”Koffel” är en av idolerna och betvivlar starkt att Hedvig alls skulle gå hem av sig själv).
När jag förklarat detta kommer den, helgens absolut mest värmande kommentar, och det är underbara ”Koffel” som levererar den:
– Det är ingen fara! Hon är jättetrivsam Hedvig…
♥
Ytterligare någon halvtimme senare kommer lilla H hem, dygnsur och ”tättelycklig” efter att ha haft vattenkrig med de stora killarna…
Blir alldeles varm i hjärtat! Tyvärr inga som gör så här med min Linnéa men en vacker dag händer det säkert hoppas jag.
Jag kan inte låta bli att le och det är nästan så att det kommer en liten tår av lycka och glädje när jag läser detta. Underbara H och alla runt omkring henne! <3
❤❤❤
Lisa; visst är vi! Vi har fler sådana fantastiska grannbarn, de är mer värda för oss än de anar <3
Erika: GRATTIS till dinn lilla prinsessa! Mår ni bra alla? Kika under kategorin "Funderingar" här på bloggen så kanske du känner igen dig lite. Maila mig om du vill "prata". Kram och grattis igen <3
Hanna: Flytta hit! Ni är så välkomna <3
Vilka härliga ungar! Båda två.
Jag önskar att vi fick bo bredvid vi med.
Blev tipsad om din blogg av en bekant då jag för ca 1 månad sedan själv fick en dotter med kärlekskromosomen. Det är härligt att läsa om "liten H" och jag längtar tills min lilla dotter växer upp så att även jag får möta hennes med och motgångar och hennes underbara personlighet.
Åh! Hela jag ler. Ända ner från tårna och ut i fingerspetsarna. Vilken underbar kille. Och vad lyckliga ni är att ha honom som granne.