Ytterligare en milstolpe…
 
 
 
 
… är nådd…
 
 
För mig.
 
För lilla H är det nog mer ett mål som är nått!
 
Idag tog jag nämligen mod till mig och gick med på att höra mig för på Ikeas lekrum hur det funkar, om lilla H kanske kunde vara där etc. Jag är ju egentligen inte orolig för att Hedvig inte skulle klara av det, hon fixar det galant, det vet jag. Det som oroar mitt mammahjärta är om ”de” klarar av att ha koll på lilla H. Hon rymmer gärna och en rymning kan få oerhörda konsekvenser på Ikea, särskilt med hela parkeringen alldeles utanför…
 
Sedan det bestämdes att vi skulle åka till Ikea idag har Hedvig inte gjort annat än bett om att få vara i det stora lekrummet, det med bollarna. Nja… alltså… jag gav inget riktigt svar på den frågan utan mumlade något om att vi kan prata med och se hur det funkar helt enkelt. Det jag egentligen menade var ”Mamma går dit och kollar dörrarna/grindarna så bestämmer mamma sedan”, men så kunde jag ju inte säga…
 
Väl framme vid lekrummet ser jag att dörren/grinden verkar tillförlitlig.
Om jag nöjde mig med det?
 
Sällan, jag förhörde mig noga om att grinden inte gick att öppna inifrån.
Detta samtidigt som jag noterade att den faktiskt var på tok för hög för att klättra över.
 
Hedvig hade redan hämtat en back och ställt sina skor i, hon räckte fram handen för att få en stämpel och sprang sedan iväg. LIte snopen stod jag kvar och pratade med den gulliga tjejen som försäkrade mig om att det skulle gå bra, att många barn med Downs varit där och att ingen varit så kavat och tydlig i sin kommunikation som Hedvig så visst kunde jag gå en timme i lugn och ro på det stora varuhuset…
 
Eller hur?
En bra stund stod jag och tjuvkikade på hur hon lekte innan jag vågade ”ge mig iväg” (det låter som om jag var flera mil ifrån henne, i själva verket var jag en våning upp). Fotografera henne fick jag göra genom fönstret som synes, hon hade inte tid med mig.
 
Jag är inte van vid den här kavata sidan, Ebba och Ludde skulle aldrig satt sin fot i ett lekrum om jag inte var med dem därinne. Följaktligen har de aldrig varit i lekrum…
 
Behöver jag säga att jag gick med telefonen i handen en timme?
För att se så att jag hade täckning…
 
Behöver jag säga att jag hämtade en lycklig, svettig liten H efter en timme?
 
 
Jag vet inte vem som är mest påverkad av dagens milstolpe, lilla H eller jag…?