Få saker gör mig så glad…
… som möten med mina barn…
Jag tänker på de gånger man ses efter att ha varit ifrån varandra några timmar. Som när jag otippat träffade Ebba i morse fast hon inte är hemma denna veckan, som när de stora barnen kommer hem från skolan eller som när jag kommer till fritids för att hämta lilla H. Då blir hela mitt inre varmt…
På fritids mötte mig idag den allra mest underbara Hedvig!
Den sortens Hedvig som får mig att le som om jag aldrig skulle kunna sluta le…
Den sortens Hedvig plockade genast fram en fint inslagen julklapp ur sin ryggsäck för att visa mig. Den var till mig och jag fick öppna genast! Jo, jag försökte verkligen att få dra på det till julafton, eller i alla fall till min födelsedag men icke och har Hedvig bestämt sig så har hon och jag tar inte gärna strid för något som inte är viktigt.
Så jag öppnade – så klart!
Inuti det väl inslagna paketet låg en liten, alldeles lysande röd och söt liten nyckelpiga! Hon kikade galet snett på mig med sina glänsande plastögon med målade långa ögonfransar på och det snörpte till lite i halsen på mig. Kan jag bli rörd över en ko kan jag ju också bli rörd över en nyckelpiga tänker jag…
Jag misstänker starkt att jag är den som får snudd på alla små presenter och teckningar bara för att jag är den som hämtar. Jag känner lite för min man som sällan får dessa otippade presenter och tänker att vi kanske skulle byta så att han hämtar lilla H ibland – bara för alla små presenters skull…
Lilla solstrålen och jag sätter oss i bilen för att åka hem och jag känner att det här blir en bra eftermiddag. Något händer dock och min lilla solstråle är som bortblåst och i bilbarnstolen i baksätet sitter istället jordens värsta monster! Ett monster jag tyvärr känner alltför väl för att ens bli snopen över längre. Ett monster som svär, gapar att jag ska lämna henne ifred och som vägrar svara mig eftersom monstrets öron verkligen inte vill höra vad jag säger…
Plötsligt så känner jag med mig själv och tänker att jag och min man kanske ska byta så att han hämtar lilla H ibland – bara för att monstret och jag inte är helt kompatibla med varandra…
♥
PS. I skrivande stund då monstret och mamman varit hemma en stund, fått vara ifred varsin stund så är den underbara sortens lilla H tillbaka och den lugna, mer tillfreds mamman likaså och hon tänker att mamman och pappan nog inte alls behöver byta – för den sakens skull… DS.