Tänker att bio kan ses…

… som både ”tätteloligt” och som social träning…

Lilla H är inte bekväm med höga ljud…
Lilla H är inte alltid bekväm med stora folksamlingar…

Då kan bio, teater etc bli ett problem.
Det finns så många roliga barnteatrar att se, allt från något litet lokalt till Emil, Pippi etc på Lorensbergsteatern.

Vi har avstått ifrån sådant.
Bio och teater skall vara kul, det skall inte vara fyllt med rädsla och ångest tänker jag.
I takt med att lilla H blivit äldre har tanken infunnit sig att tja… vi kanske ska försöka ändå…?
Det är ju inte värre än att man går därifrån…

Dagis har försökt några gånger.
Dessa gånger har samtliga gånger slutat med att lilla H (oftast innan evenemanget börjat) har valt att gå därifrån.
Fast då vet hon ju vad hon vill och känner sig själv tänker jag…

Då dagis för ganska precis ett år sedan började fixa inför vårens cirkusföreställning, ja då valde Hedvig vid första tillfället att gå till småbarnsavdelningen och ”passa de små barnen” istället…
Cirkus är nämligen också en skräck!
 Vid andra repetitionstillfället var hon med, lilla H!
Med ett halvårs repetitioner i bagaget var hon en briljant ballerina i maj då cirkusföreställningen ägde rum!

Det trodde jag faktiskt inte skulle ske!

I våras gjorde vi också första försöket med biobesök.
Det gick bra!
Då valde vi ”Spöket Laban med lilla Anna och Långa farbrorn”.
På biografen där vi bor, som ligger nära biblioteket, och det trevliga caféet som Hedvig känner till.
Hur skrämmande kan ”Spöket Laban” vara tänker ni…

Mycket säger jag!

Men det gick bra!
Popcorn och festis i all ära men viktigast var den medhavda dubbelmackan med kalvkorv!

Vilken seger det var!
Att vi kunde gå på bio, fika med dubbelmacka och ha kul!

Sommaren har gått, lilla H har blivit stor, verkligen stor tycker vi bara under de två veckorna hon gått i skolan. Hela hennes sätt har ändrats, ja, hon är stor alltsom oftast helt enkelt!

Varken Hedvig eller jag är särskilt spontana av oss.
Vi gillar det planerade, strukturerade – jo, faktiskt!
Jag för min del jobbar på att bli mer spontan men lyckas sällan.

Idag kunde jag vara lite planerat spontan – det gillar jag!
Ludde var sjuk idag och fick följaktligen inte träna ikväll vilket i sin tur ledde till en kväll utan körning.
Vädret var ap-trist med kyla och hård blåst och jag kände mig plötsligt lite sugen på att mysa till det lite med ett biobesök.

Stor bio i stan kanske är att skynda för fort men lilla bion här hemma skulle visa ”Smurfarna” idag.
Jag bokade biljetter till Lilla H och mig, inte helt säker på att det skulle tas emot positivt så spontant men ja, jag chansade helt enkelt!

Och jag kom ihåg att packa ner dubbelmackan!

På fritids möttes jag av en mycket upptagen men glädjestrålande Hedvig!
Jag berättade hur jag tänkt mig eftermiddagen och jo, hon blev ”tätteglad”.
Hon till och med ryckte en fröken i armen för att berätta

– Ja o mamma ska gå å bio!!! Vi ska se smuffana!!!

”Smurfarna” tecknade hon som man tecknar ”gubbe” och två fröknar frågade mig om det var tecknet för ”Smurfar”.
Innan jag hann svara så svarade Hedvig:

– Smufffana äl som gubbal…

Vi hämtade biljetter, vi köpte popcorn (på en onsdag – helt crazy liksom), vi satte oss tillrätta och så började filmen!

Åh, som Hedvig skrattade!
Och pratade (ber om ursäkt om vi ”störde” andra biobesökare)!

Jag förklarade att vi kanske ska viska när vi är på bio och jo, det höll Hedvig med om – en liten stund!

Men!
Hon klarade det!
Hon var inte rädd ett dugg!
Inte ens för den hemska trollkarlen!

Nästa gång kanske vi provar en biograf i stan, med fler folk…

Hon har blivit stor, lilla H…

… och återigen känner jag att när Hedvig växer så växer jag…

♥

Bio

Smurfarna

PS. Dubbelmackan kom med hem – oäten! DET är ett framsteg i sig… DS.