Lilla H har lagt sig till med…

… en frustrerande ovana…

Lilla H vill inte sova!
Lilla H vill komma upp och ”vala med”!

Jag försöker förklara för henne att små barn måste sova i tid.

– Ja äl inte liten, ja äl huu (7) ål!
säger hon då, ack så bestämt!

Då får vi ändra infallsvinkel tänker jag och säger att hon skall sova först för att hon är yngst fast hon är stor, sedan skall hennes storasyskon sova och sist mamma och pappa. Det sista är en sanning med modifikation för alltsom oftast lägger vi oss efter hennes storasyskon numer, men jag tänker att hon kanske förstår logiken om jag säger så…

Det gör hon!
Förstår logiken menar jag.
Fast hon struntar helt i den och hävdar att hon vill komma upp och ”vala med”…

På vardagarna kan jag inte riktigt tillgodse hennes önskan tycker jag, inte då det är skola dagen efter.
Detta har lett till ett evinnerligt springande ut och in i hennes rum på kvällarna – otroligt frustrerande och faktiskt ganska irriterande…

Men så kommer då fredag och lördag!
Då kan man ju få ”vala med” tänker vi och lilla H sätter sig, extremt nöjd, mellan mig och sin pappa i soffan.
Att ”vala med” innebär för mig inte att man är uppe till klockan 22 eller så, inte om man är sju år och absolut inte sover en minut längre på morgonen även om man fått vara uppe sent.
Nej, senast kl 21 släcks Hedvigs lampa och då har hon hunnit ”vala med”.

I lördags likaså!
Kruxet var att Hedvig inte tyckte hon varit med tillräckligt länge och kom upp igen, placerade sig i soffan samtidigt som hennes ögon pejlade av om vi plockat fram några ytterligare godsaker på bordet.

Nej… tänkte vi som ville sätta på en film och sjunka ner i varsitt soffhörn…
Vi som sett fram emot en spännande thriller…

Det var ju inte att tänka på, istället blev det – håll i er – Gäster med gester!
Inte mitt favvo-program om jag skall vara ärlig…

Men så kul det blev!
Hedvig stod helt och hållet för vår underhållning – hon älskade programmet!

Hon härmade och apade sig som det värsta i soffan och konstaterade efter en stund:

– De tecknal på tv:n! De kan teckna! De äl tätteloligt!

Tja, vi kunde ju hålla med om att de tecknade. Mer ”gestikulerar” tänker jag men ok, vi höll med om att de tecknade. Vi höll med om det ända tills Hedvig utbrast:

– Neeej! De tecknal ju fel!!! De kan inte teckna… Men jag kan!!!

Och visst kan lilla H, hon kan ju nästan allting…

      

fel