Två stycken fina…

… virkade små Hjärtekatter har vi med oss hem…

Den vita heter Lina och den rosa heter Mimmi.
Allt enligt en personlig namnlapp som hängde runt katternas hals då lilla H fick dem.

Mimmi fick Hedvig igår kväll på avdelning 323.
Hon fick den efter att ha fått fullständig panik då några av plåstren i ljumskarna skulle tas bort.
Plåster förresten… vilken underdrift!
Stora hemska hårt fastklistrade ”lappar med fönster”.
”Fönster” för att kunna se såren, för att kunna se så att de inte läcker.

Sår skrämmer Hedvig, blod ännu mer…
Alltså är ”Lappar med fönster” inte så bra… jo, för patientsäkerheten men inte ur skrämselsynpunkt.

Efter åtta timmars sängläge skulle lilla H upp och gå, upp och röra på sig med dessa märkliga grejer i ljumskarna.

Hedvig ville inte…
Hedvig var rädd…
”Tättelädd”…

Hon visste också om att om det gick bra skulle vi få åka hem på permission, vi skulle få sova hemma.
Förutsatt att såren inte läckte och att ”lapparna med fönster” var borttagna.

När det så var dags ångrade lilla H sig, hon ville inte åka hem…
Det tror jag nog att hon ville men hon ville inte låta dem titta, än mindre röra, såren i ljumskarna.

Två sköterskor och jag lirkade, lockade, mutade, pussade, kramade men inget lugnade lilla H.
Som hon grät, ålade sig i mitt knä och vrålade av både rädsla och smärta.

Jag höll fast…
Jag grät…
Jag höll hårdare…
Jag grät ännu mer…

Det kändes som om jag gjorde våld på mitt älskade lilla barn…
Som om jag förgrep mig på mitt mycket älskade lilla, lilla barn…

Jag förstår att det gjorde ont!
De märken som ”lapparna med fönster” lämnat kvar är illröda, likt brännmärken.
Det sitter andra genomskinliga klisterlappar där nu. Man ser blod från såren genom plasten. Det skrämmer lilla H något fruktansvärt. Hon vill inte ta av sig byxorna, än mindre gå på toaletten. Hon gråter och får panik för hon vill inte se. Dessa genomskinliga klisterlapparna skall vi själva ta av på fredag.
De sitter lika hårt…
Hur ska det gå undrar jag…?

Då,  när det var klart, kom sköterskan med lilla Mimmi!
En underbar rosa liten Hjärtekatt med lagat hjärta!

Alla Hjärtekatter har ett lagat hjärta och alla ser olika ut och har olika namn. Hjärtekatterna är virkade av olika, snälla och godhjärtade människor runt om i landet.
Hjärtekatten startades av två mammor.
Två mammor som önskar att varje litet hjärtopererat barn skall få en alldeles egen liten Hjärtekatt med sig hem.

Tänk att det finns så godhjärtade människor!
Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på det och jag blev alldeles varm inombords då jag såg vad just den rosa lilla Hjärtekatten gjorde med lilla H då hon fick den i sin famn.
För ett ögonblick torkade hon tårarna och jag anade ett litet leende i hennes mungipa innan gråten och rädslan tog över igen – då med lilla Mimmi tätt tryckt mot bröstet.

Hedvig anammar inte alls med säkerhet nya saker men med Mimmi blev det annorlunda.
Mimmi satt i knät i bilen på vägen hem.
Mimmi visades stolt upp för väntande, längtande familjen.
Mimmi sov tätt tillsammans med Hedvig, filten och Kanin.
Mimmi fick följa med tillbaka till sjukhuset imorse.

Idag skulle nålen i armen tas bort, efter att sista dosen penicillin getts.
På ♥-dagvården denna gång.
Rädslan och paniken tog överhanden igen och scenariot liknade det igår kväll.
Två sköterskor, en livrädd, panikslagen och gråtande Hedvig och en ledsen, ledsen mamma som återigen kände sig som om hon gjorde illa sitt lilla, lilla barn.
Att ta bort nålen gjorde inte alls särskilt ont, inte jämfört med att ta bort ”lapparna med fönster”, men för Hedvig spelade det ingen roll.
Rädsla är inte logisk…
Rädsla är svår, mycket svår, att styra över.

När nålen var borta och svetten lackade på hulkande liten H då kom en sköterska men en hel korg med Hjärtekatter och Hedvig skulle få välja en.
En till!!!
Jag kunde inte förmå mig att säga att hon redan fått en Hjärtekatt, igår kväll, på en annan avdelning.
Jag teg, med ett styng av dåligt samvete, men jag teg och mindes vad Mimmi hade gjort med lilla H kvällen före.

Hedvig såg den vita Hjärtekatten direkt, tog den, bad mig ta av plasten och berätta vad den heter.
Sedan tryckte hon den mot sin bröstkorg, alltjämt hulkandes, och även idag tyckte jag mig ana ett litet, litet, leende på hennes hallonröda små läppar…

Mimmi och Lina har varit tätt, tätt intill lilla H hela dagen…
Mimmi och Lina ligger tätt, tätt intill lilla H i sängen och sover just nu…

Jag önskar att du som läser kikar in på www.hjartekatten.blogspot.com så att du får se vilket imponerande projekt Hjärtekatterna är!

Jag är djupt imponerad av alla som virkar dessa små godingar och jag är djupt tacksam över att just Hjärtekatterna finns…

♥

PS. Hjärtekatten finns på Facebook… DS.