Nu är det över…

…för den här gången…

Jo, det måste ske igen men först om några år så det tänker jag bort just nu!

På väg till sjukhuset imorse ringde de från -dagvården. Jag hann tänka att ”Neeej! Nu blir operationen uppskjuten…” men tack o lov var det inte så. Istället bad de oss komma så fort vi kunde då de redan var klara med den lilla patienten före lilla H.

Dubbla känslor det där med att snabba på; Förnuftet sade mig att det var bra, rädslan sade tvärtom…

Väl på avdelningen gick allt ganska fort och ca 40 minuter efter det att vi kom sov lilla H i min famn… All rädsla från då hon var en liten, liten, sjuk bebis kom tillbaka o väntan på samtalet att hon är på uppvaket är evighetslång! Det var den idag också och när samtalet kom – en timme innan jag väntat mig det – tog rädslan över igen och jag sträckte luren till Hedvigs pappa.

Där låg hon, vår älskade lilla Hedvig, och sov så djupt. Ganska länge efter det att vi kom sov hon innan ögonlocken började fladdra lite. Så gjorde hon som hon alltid gör; slog upp sina vackra, bruna ögon, tittade snabbt på oss, log och satte sig sedan käpprak upp i sängen. Efter ungefär två sekunder frågade hon om hon fick gå till lekrummet! Det är Hedvig i ett nötskal 

Det blir nog inget lekrum idag då det är åtta timmars sängläge som gäller. MEN det blev saft, isglass, korv & potatismos och mängder av saft istället. Naturligtvis också ett utlovat paket; vilken tur att det innehöll en Woody-mask som lilla H tänkt sig! Imorse råkade jag nämna att paketet var ganska stort varvid Hedvig replikerade:

– Nej, inte stoooort! De äl platt! De äl en Woody-mask….

Lycklig, nöjd och trygg känner jag mig just nu….