Imorgon är det torsdag…

… den bruna dagen…

Men framför allt är det ”berätta-dagen” eller ”visa-dagen” om man så vill!

Åh, det är spännande!
Berätta-/visadagen innebär i Hedvigs klass att varje barn får gå fram till fröken, vända sig mot klassen och berätta eller visa något för sina klasskamrater.

Detta sker under samlingen och jag lovar, för Hedvig är detta så spännande!
Jag brukar under veckan försöka få lilla H att själv tänka ut något att berätta på torsdagssamlingen.
Händer det något speciellt frågar jag om det är något hon vill berätta i samlingen, jag ger henne med andra ord små hintar för att få henne att själv tänka ut.
Ibland vill hon berätta om det särskilda som kan ha hänt, men lika ofta väljer hon något som jag knappt noterat har hänt eller ska hända.

Det tycker jag är häftigt!
Att något jag knappt noterat blir en viktig sak för Hedvig att ta upp i samlingen!

Åh, vad jag avundas hennes enkla och okomplicerade sätt att se på världen!
Vi har alla så mycket att lära av de små varelserna som traskar omkring på vår jord, intet ont anande, med famnen öppen för hela världen och ett otroligt rakt och ärligt sätt att betrakta omgivningen på…

Lilla H är en förebild!

Imorgon är det den första december och det är dags för adventskalendern med ett litet paket varje dag.
Jag tänkte tidigt i Hedvigs liv bort tanken på att hänga upp 24 fint inslagna små paket på en gång – det gick inte!
Det var oerhört svårt för Hedvig att förstå att hon bara fick öppna ett ynka paket när där hängde 23 till.
Nej, istället skyndade sig snälla mormor att sy en stor tomte med en ficka på magen. Varje morgon lilla H vaknar i 24 dagar framöver finns där ett paket i fickan på magen – spännande…

När vi ikväll tog fram tomten och Hedvig kånkade in den i sitt rum och placerade den på golvet så sade hon:

– Ja ska belätta på belättaldagen att ja hal en tomte o ja fål paket valje dag!

Som för så många andra barn med Downs syndrom kan det i vissa lägen vara svårt för Hedvig att komma igång att berätta utan lite hjälp, lite stöd. Eftersom jag inte är med på samlingen och kan ge henne små ledtrådar brukar jag skriva ett litet papper som jag laminerar och skickar med henne.
Jag skulle i och för sig kunna skriva några rader i kontaktboken så kan fröken hjälpa henne men jag tänker att det är bra att kunna själv. Vi läser pappret några gånger hemma på morgonen så att hon är på det klara med vad där står och jag inbillar mig att hon växer av att fixa detta själv.

Imorgon skall Hedvig berätta följande:

”Idag har jag fått paket! Jag har en tomte på mitt rum med en ficka på magen och varje dag fram till julafton finns där ett paket till mig! Det är spännande!
Idag fick jag såpbubblor!”

På något konstigt vis vet jag redan idag att det är såpbubblor i morgondagens paket!

Hur?

Tja… jag connectar nog väldigt bra med tomten tror jag…

♥

berätta