Igår var det dags igen…

…andra besöket i skolan…

Den här gången skulle lilla H först vara med på samlingen, sedan ”jobba i bänken”, sedan gå ut på rast, sedan få gå med in igen och äta medhavd frukt och till sist skulle hon få ”jobba i grupp” hos en annan fröken!!!

Åh, vad hon var pirrig och laddad då vi åkte till skolan!
När vi var nästan ända framme vid parkeringen hör jag från baksätet:

– Så! Du kan släppa av mig nu…

– Öhh.. va´?!

– Du kan släppa av mig nu, ja´ kan hälv ja´…

– Fast… nej, jag tror att jag går med dig in idag!

– Ok…

Jag förklarade för lilla H att nu går vi direkt till klassrummet utan att stanna vid den stooooora klätterställningen. Hon var inte helt överens med mig om detta men efter att ha förklarat att hon får leka på den på rasten så jo, då sprang hon förbi den. Eller… nästan… hon sprang nästan förbi den, hejdade sig och klättrade snabbt upp och åkte lika snabbt nerför rutschkanan en gång och sprang sedan vidare mot klassrummet.

För att komma till Hedvigs klassrum måste man gå över hela den stora skolgården och jag tycker hon ser så otroligt pytteliten ut där hon springer tvärs över gården med sina 108 cm…

Hon var ganska kavat då hon tog av sig skorna, hängde upp jackan på kroken och stegade in i klassrummet.
Hon gick rakt fram till raden av stolar som finns till samlingen, där satte hon sig på samma stol som sist – givetvis liksom!

På torsdagarnas samling får barnen välja att antingen visa något de har med sig eller berätta något de varit med om eller som skall hända. Det kom Hedvig ihåg sedan förra torsdagen och igår morse sade hon att hon ville ha ett foto med sig ifrån cirkusen i onsdags! Ett foto på lilla H som ballerina skulle det vara och vad kunde väl vara bättre än just det som stärkt hela hennes lilla självförtroende så enormt?!

Otålig satt hon på samlingen och väntade på sin tur och när det var dags hoppade hon ner från stolen, gick fram till fröken och visade fotot. Blygheten tog överhanden just då hon skulle berätta om cirkusen så jag hjälpte till lite. Sedan gick hon malligt och visade fotot för alla klasskamrater.

Alltså, jag kände mer igen lilla H igår än vid första besöket – det kändes skönt på flera vis!
Dels för att jag tänker att hon redan börjar känna sig trygg på skolan men också därför att jag tänker att ”Ha! Här får ni en tuff tjej att deala med, en tjej som talar om vart skåpet skall stå vare sig hon kan/får/bör göra det” och det i sin tur innebär att jag kanske, kanske får aningen mindre av hennes himla humör emot mig…?

Samtidigt som jag skriver just det hör jag en röst i mitt huvud som säger ”In your dreams Jessica…” för innerst inne vet jag att jag inte alls får mindre kämpigt med lilla damen och hennes humör. Hon gör nämligen inte ilska/viljestarka/dumma saker när jag inte är med, så i skolan liksom överallt annars kommer hon att uppföra sig exemplariskt så fort jag gått därifrån…

Efter samlingen var det dags att ”jobba i bänken”. Liksom sist fanns där tre lådor, 1 -2-3, förberedda för lilla H och hennes kunskaper. Helt suveränt och även denna gång hade underbara fröken U prickat rätt med uppgifter för Hedvig. Tillräckligt lätta för att få självförtroendet att växa men också tillräckligt svåra för att vara en utmaning.

Hedvig ville dock annorlunda!
Hedvig ville ha rast!
Hedvig sade till fröken att hon vill ha rast!

Åh, vad det var skönt att stå ett steg bakom och slippa ta konflikten!
Fröken U skötte det galant och sade att efter låda 1, 2 och 3 är det rast och det resonemanget köpte Hedvig. Kruxet var att hon jobbade på ”tättefort” för att sedan gå mot dörren och rast…

Klockan var inte rast ännu…
Ny strid, ny konflikt och jag njöt ännu mer av att vara ett steg bakom!

Då kom det!

– Min mamma kan gå med mig på rast!!!!

Fröken U förklarade att så går det inte riktigt till och på något vis vände hon det hela till att Hedvig ju var så duktig och hade jobbat klart långt innan de andra och att vi nog måste vänta på dem innan vi tar rast, och kanske Hedvig vill pussla lite så länge? Pussel som Hedvig är så duktig på! Hon sken upp som en sol, vände sig till mig och sade:

– Ja´ äl så duktig att ja´ fål pussla nu…

Snabbt, snabbt fick hon på sig skorna och sprang till klätterställningen då det äntligen var rast!
Klätterställningen visavi Hedvig stressar mig lite inför skolstarten – ganska mycket faktiskt…
Hon klättrar upp snabbt men har inte lika god koll på hur man kommer ner på säkraste sättet utan kastar sig gärna handlöst till t ex ”brandmansstången” där man skall glida ner sakta… Glida ner sakta är inte Hedvigs grej alls…

Två lärare försäkrade mig om att det alltid är någon med vid just klätterställningen…
 
Om jag är lugnad…?
Inte ett dugg!!!

Vid ett tillfälle sade fröken att Hedvig skulle hålla i handen – vilket inte gick alls! Det är inte heller Hedvigs grej, att hålla handen… Hon kan ju ”hälv”…

Fröken U vann den striden!!!

Fantastiskt att vara ett steg bakom och se att lilla H ”vågar” visa lite temperament, visst måste hon känna sig hemma då tänker jag…?! 

Efter rast och fruktstund var det dags att ”arbeta i grupp” hos fröken Å och hennes smartboard!
Åh, så roligt det var med smartboard!
Det var Hedvigs grej kände jag!
Otålig, mycket otålig, i väntan på sin tur för att gå fram till smartboarden, slå på en tärning, se siffran, säga siffran, dra rätt siffra till tärningen och slutligen plocka upp rätt antal kapla-stavar och visa sina klasskamrater!
Det gillade Hedvig och hon var briljant!

Nästa gång är det dags att få stanna och äta lunch i skolan…

Jag försöker idogt förklara att det nog inte serveras ”söttbullal, potatismooos, sås o linnon” varje dag!
Inte ens i skolan liksom…

    

räkna