Idag firar vi!!!

Lilla H åker med sele!!!

Det är tredje året Hedvig ”åker” skidor och det har gått de andra åren också.
Det har till och med gått bra som vi sett det!
Hedvig är positiv, hon är ”på”, hon är envis och hon vill så visst har det gått bra!

Förra året köpte vi ett sele och tänkte i vår positiva iver att ”Japp, nu är det klart” men icke…
Det blev bakslag på selet…
Lilla H kämpade på men valde att försöka sätta sig ner på selet och ville liksom ”hänga” och helt förlita sig på att selet (vi) skulle hålla henne uppe.
Selet var bara att packa ner igen…

Besvikna…?
Ja, jo lite faktiskt men jag tror vi gjorde det rätta.
Vi packade ner selet igen och fortsatte att hålla under armarna, ”skicka iväg” lilla H korta sträckor mellan oss, provade att låta henne hålla i en stav etc etc och hon gjorde framsteg!
Hon gjorde stora framsteg och vi var varma i hjärtat!

I år då vi packade inför resan diskuterade vi om vi ens skulle ta med selen…

Vilken tur att vi tog med den!!!

På förmiddagen idag gav vi oss ut, lilla H oerhört positiv, och efter ett par åk bestämde vi oss för att prova selen igen. Dämpade varandras förväntningar lite, det kanske inte går, det gör ju inget i så fall, det är nog ett par år kvar tills dess etc…

Det gick!

Lilla H åkte med sele som om hon aldrig gjort annat!

Händerna på de böjda små knäna, blicken framåtriktad och hon stod upp, åk efter åk efter åk!

Vilken liten tjej vi har!

Alldeles varma i hjärtat av stolthet fick vi liksom lust att basunera ut för hela backen att även Hedvig kan!
Jo, men jag vet ju att alla föräldrar är lika stolta över sina små knattar som plötsligt kan, jag har givetvis känt samma stolthet och glädje med de andra barnen när de ”knäckte koden”.

Med lilla H blir det ändå lite annorlunda på något vis; vi vet ju aldrig vad vi kan vänta oss och framförallt inte när vi kan vänta oss alla dessa framsteg – men de kommer i ett kör och vi spricker av stolthet varje gång!

♥

Idag är det också Internationella dagen för Downs syndrom så vi fick anledning att fira lite till.
Vi brukar uppmärksamma dagen med tårta, glass eller något annat smarrigt.

Dagen uppmärksammas den 21/3 och anledningen till det är att människor med ”det lilla extra” har en extra kromosom (dvs 3) på det 21:a kromosomparet.

Jag tror att dagen uppmärksammades för första gången år 2007. Då var lilla H 2 1/2 år och var med i ett reportage i ST-tidningen. Hedvig brukar också bjuda på glass på dagis denna dagen, mest för att jag vill att andra skall känna till att dagen ens finns!

Idag ville lilla hjärtat ha glass (Piggelin) och Coca-Cola – det fick hon – och hon rabblar gärna upp de utav alla hennes kompisar som också har Downs syndrom när det kommer på tal.

Ingen, ingen kan säga att lilla H inte har koll…

♥

skidor

 Hedvig & Ebba

After ski på lite olika vis