Lämnat glad, lycklig och förväntansfull…

… liten H på dagis idag!

Hedvig har haft ett långt, skönt och säkerligen välbehövligt jullov!
Vi har hunnit med Kanarieöarna, Sörmland och Bålsta men idag var det allvar igen.
Allvar och allvar förresten, vilken mjukstart! Började med ledig måndag igår, dagis idag och på onsdag, ledig torsdag och på fredag vet jag inte riktigt hur det blir ännu… Lilla H är uppsatt för dagis men ja, jag får kanske kolla lite hur många barn som verkligen är där en klämdag som den!

Hur som helst gick morgonens bestyr hur lätt som helst idag! Gröt och smörgåsar (jo, i plural) försvann i ett huj, påklädning gick lika galant. Ny, självvald grön mjukis-klänning på (lilla H älskar grönt och gissa hur mycket grönt som finns att tillgå på flick-fronten… inte alls mycket tyvärr), frisyren eller rättare sagt hårsnodden med långa fina flätor är också vald av lilla fröken själv inför dagis-start!

Jag anar en spänd förväntan hos Hedvig hela morgonen…

Påklädning av overall etc gick också som en dans:

– Kan hälv…

Och det kan hon ju! Själv alltså!

Samtidigt som lilla H kämpade med overall, halsduk, mössa och allt som skall på frågade hon ivrigt om kanske bästa kompisen A skulle vara på dagis idag? Jag var osäker på om lilla A verkligen skulle vara där idag och hasplade väl ur mig något diplomatiskt om att tjaa, kanske det, om inte finns det ju andra små kompisar att leka med…

Med ny jullovsbok i ryggsäcken traskade vi så till dagis!

Lite blyg och lite tyst klev vi in och nej, lilla A:s kläder hängde inte där…
Modet sjönk lite men ja, där fanns ju M och F och flera andra små kompisar så ett leende smög sig fram ändå i Hedvigs runda lilla ansikte.

Så plötsligt när jag vinkar till Hedvig i fönstret (samma fönster som alltid givetvis) då kommer lilla A!
Jag tecknar till Hedvig genom fönstret att:

– Nu kommer A!!!

En snabb slängkyss till mig sedan försvann lilla H från fönstret!
Hon sprang ut i hallen för att möta efterlängtade lilla A och jag slår vad om jag var bortglömd i ett huj!

Det måste vara den absolut bästa anledningen att vara bortglömd som mamma?!