Att vara sjuk är tråkigt…

… men har helt klart sina fördelar!

Man får ligga i soffan med kudde och täcke och titta på film hela dagen!
Man får äta hur många glassar man vill!
Man får dricka hur mycket saft man vill!
Man får sova på dagen om man vill
vilket per automatik gör att man får vara uppe hur länge (nästan) man vill på kvällen!

Man kan utnyttja det faktum att man är sjuk
och säga att man faktiskt inte orkar hämta Woody som ligger 1 1/2 meter bort, inte Emil-dockorna heller förresten…
Man kan säga att man inte måste äta mat för att man är sjuk, man klarar ju sig länge på glass…
Man kan säga att man plötsligt är frisk (med 39,2 i temp!!!) för att man inte vill ta medicin…
Man kan säga att man är frisk när man vill gå ut och flyga drake som grannbarnen gör,
eller när man vill plaska i de roliga vattenpölarna…
Man kan säga att man igen är ”tättehiuk” (jättesjuk) när man plötsligt måste duscha…

Fast mest av allt är det nog tråkigt ändå att vara sjuk…

Vi andra i familjen gör vårt yttersta för att pigga upp lilla H men ingen av oss vet hur vi skall toppa Ebbas söndagskreativitet!!!

 I söndags, efter inköp av nya löparskor till Ebba, kom vi hem och liten febrig H låg och sov i soffan.
Så liten och feberrosig var hon och både Ebba och jag överväldigades av en stor och innerlig värme i hjärtat. Sådär som man gör mest hela tiden när man tittar på sina barn…
Ebba plockar upp sina nya skor och med en tom skokartong i handen får hon plötsligt ett infall att göra en bur till ”lilla pojken”.

”Lilla pojken” är en ”mamster” (hamster) nyligen inköpt till Hedvigs stora förtjusning. Ja, det är en leksaksmamster alltså och hon har själv sparat pengar till den.

Ebba utbrast något om att ”det hinner jag säkert göra innan hon vaknar och då blir hon nog jätteglad!”
Visst blir hon jätteglad menade jag och blev själv jätteglad över att Ebba ens tänkte tanken på att göra en mamsterbur istället för att gå ut springa en runda i sina nya skor. Överhuvudtaget blev jag glad att hon ens ville göra en sådan sak till lilla H. En 16-åring kan ju naturligtvis ha tusen mycket viktigare saker för sig än att göra en mamsterbur!

Jag tror att Ebba tog sig lite vatten över huvudet!
Projektet som hon trodde skulle vara klart på tja, tio minuter – på sin höjd en kvart – växte och utvecklades i tanken till något mer avancerat än vad som säkert var tänkt.
Det blev fint papper att klä in kartongen och det fina pappret skulle inte vikas i kanterna utan skäras så att det passade kartongen precis – bara det tog tid!
Sedan blev det ett glittrigt tyg ifrån mina tyggömmor att klä innerväggarna med – limma, limma, limma.
Därefter blev det ulligt tyg ifrån tyggömmorna till botten, sandfärgat för att det skulle likna spån.
Också det skulle limmas fast för att liten H inte skulle kunna demolera buren så lätt.

En matskål fattades!

Efter lite rotande i Hedvigs dockskåp hittade Ebba något som vi tror har varit en plaskpool till dockorna i docksskåpet – nu är det en skål för mamstermat!
Mat ja, ”lilla pojken” måste ju ha mat så klart – leta, rota och till sist fick det bli några russin i skålen.

Till sist var det dags för mamstern att flytta in i sin bur!

Buren blev jättefin och ”lilla pojken” såg ut att trivas!
Vi var lika spända och förväntansfulla både Ebba och jag när Ebba skulle ge den till lilla H!

– Åh, tänk vad glad hon kommer att bli, sade vi båda två.

Ebba ropade på Hedvig, sade att hon skulle få en present, att Ebba gjort något till henne och en liten febrig, trött och rödrosig liten H kom ut till oss i köket, satte sig på sin stol och väntade på sin överraskning.
Ebba ställde ner buren på bordet framför Hedvig och vi väntade oss ett stort leende…

… leendet uteblev…

Istället möttes vi av en liten H som lojt tittade ner i buren, mumlade:

– Tack Ebba…

för att sedan lunka tillbaka till soffan och somna om!

Snopna stod vi kvar, den fina kreativa Ebba och jag, och kunde inte annat än att brista ut i gapskratt!
Med drygt 39,2 i temp var lilla H förlåten och lite senare på kvällen visade hon äkta och tacksam glädje över ”lilla pojkens” bur som Ebba slitit med i minst en timme.
Nu bärs buren med ”lilla pojken” runt i huset, där lilla H är – där är ”lilla pojken” och hans bur…

– Tack Ebba…

göra/tillverka