Historien om Emil-dockorna

Det hände sig en gång för flera år sedan att liten H fick en väldigt söt Emil-docka och en väldigt söt Ida-docka av sin mormor. Detta var under Hedvigs allra mest intensiva Emil-period!

Lilla Emil-dockan togs till Hedvigs hjärta direkt medan lilla Ida-dockan var och förblev ointressant…

Lilla Emil-dockan blev allt trasigare i takt med idogt tuggande av liten H och en dag bestämde sig Hedvigs mormor för att helt enkelt köpa en ny Emil-docka och en ny Ida-docka till Hedvig. Varför ny Ida-docka kan man undra då den som sagt förblev ointressant? Helt enkelt för att Emil-dockan endast går att köpa i ett paket där en Ida-docka ingår.

Liten H:s mamma trodde att då den nya Emil-dockan introducerades kunde kanske den gamla, söndertuggade varianten läggas åt sidan…? Men icke! Plötsligt uppstod ett roll-spel utan dess like då liten H lekte med två Emil-dockor!

Roll-spel är bra!

Roll-spel är pedagogiskt!

Visst måste då roll-spel vara alldeles ytterst fantastiskt för liten H som behöver visualisera för att lättare förstå?! Mamman kände sig ganska nöjd med en söndertuggad Emil-docka och en ny Emil-docka då hon såg vilken fantasi och vilken verklighetsförankring de gavs med hjälp av lilla H:s livliga fantasi.

Understrykas skall att Emil-dockorna endast används, tuggas på, leks med i samband med att liten H tittar på film. Vid sängdags finns helt andra attribut som måste vara med! Attribut så som en ljuvlig filt, en apa och en hund…

Tiden gick och de två Emil-dockorna såg snart lika eländiga ut båda två! Inte fick de behålla sina kläder på och deras respektive ”mysse” blev till trådar som föll ut ur Hedvigs mun i samband med tandborstning. Mamman och pappan tyckte det var dags att införskaffa nya Emil-dockor, två denna gången…

Det resulterade i att de två slitna, söndertuggade Emil-dockorna tvättades och lades i linneskåpet. Det resulterade också i att två nya Ida-dockor lades till samlingen av orörda dockor…

I dag, drygt 1 1/2 år efter senaste införskaffandet, hände det sig att det med posten damp ner ytterligare två nya Emil- och Ida-dockor! Detta efter att de ”förra” nu var totalt oigenkännliga och ganska äckliga faktiskt trots idogt lappande, lagande och tvättande.

Hedvig öppnade paketet, slet upp Emil-dockorna och utbrast:

– Åh!!! Nya Emil-dockor! Två!!!! Mmmm, jag älskar dom!!!

Stackars lilla Ida då…? Ja, de två blev snabbt förpassade till de andra orörda Ida-dockorna! Förra veckan gav Hedvig bort två av sina då fyra Ida-dockor – till mormors lilla valp!
 Och idag står vi här med fyra fina, orörda och totalt ointressanta Ida-dockor igen!

Det tog ungefär två minuter så hade de två nya Emil-dockorna blivit av med sina kläder! Nu återstår att se hur lång tid det tar innan vi åter börjar hitta blå ”mysse-trådar” mellan Hedvigs tänder…