One two thre…

Vid alla otaliga läkarbesök vi genomfört i två månader nu får jag säga att Hedvig ständigt är oerhört positiv. Hon älskar väntrum och alla dess leksaker. Nytt för liten H och mig är att vi i dessa väntrum spelat Fia med knuff! De där stora Fia-spelen i robust trä finns i varje väntrum vi varit i! Det är kul! Dels är det ett kul spel till skillnad mot Memo och några andra spel vi spelat i flera år och dels är det ett sätt att träna på att räkna med liten H.

Emellertid började jag efter ett tag att känna mig lite trött även på att räkna mellan 1 och 6 vid varje tärningsslag och vid varje flytt av spelpjäsen. Jag fick då plötsligt för mig att vi ju kan räkna på engelska istället. Sagt och gjort, Hedvig tog till sig one, two, three med stor förtjusning och har den senast veckan ivrigt räknat på sina små fingrar.

Så igår kväll när vi sjunkit ner i soffan sådär lagom fredagströtta var programmet Doobidoo på tv:n.

”Ploglammet däl de sjungel…” som Hedvig kallar alla dessa tävlingsprogram där sång och musik ingår.

Hon gillar de programmen, släpar fram sitt lilla rosa piano och sjunger så vi blir tårögda ♥
 Nåväl, vi sitter där och myser och plötsligt skrattar och applåderar de på tv:n.

– Hände mamma? frågar Hedvig

– Tja, han vann tror jag, svarar jag.

Hedvig tänker en stund, spricker hon upp i ett stort leende, höjer sin lilla hand i luften och tjoar:

– Vann two three mamma!!!