Älskade fina, fina Ebba…
I eftermiddags satt Ebba vid köksbordet och gjorde läxor samtidigt som hon lyssnade på Spotify. Plötsligt sade hon till mig:
– När jag hör den här låten tänker jag på Hedvig!
– Ok… vad är det för låt? frågar jag.
– Vänta, jag spelar den igen! Lyssna noga på hela texten men särskilt refrängen…
Jag lyssnade… och naturligtvis brast jag ut i gråt… igen… en riktigt liten ”lipsill” det är jag det! Vad Ebba sade…? Tjaaaa, hon känner ju sin mamma så hon liksom brast ut i skratt över att jag är så lättrörd!
Texten är så slående, så träffande och jag blev så rörd! Rörd över själva texten, absolut, men allra, allra mest rörd blev jag över att älskade fina, fina Ebba säger att hon tänker på sin ljuvliga lillasyster när hon hör texten…
För precis så är det! Vi vill ju ha lilla H precis som hon är, alldeles precis så speciell som hon är!
Jag vill ju ha alla mina fina alldeles speciella barn precis så som de är… och jag hoppas att alla mina barn verkligen förstår det! Om inte annat tänker jag att de förstår det den dagen de har egna små ljuvliga barn och som de älskar högre än allt annat…
♥
/>
Åh gud nu grät jag med!!!
Nu har du ju fått mig att följa din underbara blogg. Smyger in emellanåt och kollar. Så ljuvlig att läsa ibland när man kanske haft ett tufft möte på jobbet eller liknande. Men så ilband blir ju då resultatet som nu…. Sitter och läser och går in och lyssnar på låten, och vad händer. Jo de små tårarna kommer. Får ju försöka skärpa till mig när det kommer in någon i rummet, för de förstår ju verkligen inte varför jag sitter med tårade ögon och ändå inte är lessen. Hedvig har tur som fått en så fantastisk familj runt omkring sig, och ni har tur som fått en så fantastisk Hedvig