Vissa dagar…

… översköljs man (läs jag) av en större insikt än annars hur mycket man faktiskt älskar sina barn!

Ja men visst går man omkring och älskar dem hela tiden, det är inte så jag menar, och varje dag tänker jag säkert hundra gånger/barn att jag älskar dem över allt annat, men ändå… Vissa dagar är det än mer påtagligt och hjärtat tar extra glädjeskutt, klumpen i halsen blir extra stor och ögonen tåras mer än nödvändigt. Jodå, sådan mamma är jag, säkert oerhört pinsam i Ebba och Luddes ögon… Inte jag, men mina tårar är nog ganska pinsamma – men de ger också upphov till en del skratt som t ex när Ebba säger:

– Men hallå! Vad ÄR det? Vad är det NU då mamma…?

Så brister hon ut i skratt över hur knäpp jag är! Ja, då står jag där som ett fån och både skrattar och gråter!

Ibland uppstår situationer man inte är beredd på och man kan behöva ventilera viktiga och oviktiga saker med stora och små. Stora och små barn är ofta kloka att resonera med och man kan ibland få helt nya perspektiv på frågor man tidigare inte funderat över. Helgen och gårdagen var föremål för just sådana nya perspektiv som gavs mig av de kloka små och stora barnen…

Följaktligen gick jag omkring igår på lilla H:s och min lediga måndag och funderade och uppfylldes just av den där speciella extremt starka känslan av exakt HUR mycket jag älskar mina barn!
Nej, det var inte så att jag och barnen hade något enormt stort och supertrevligt bullbak som hämtat ur ett hemma-hos-reportage, inte alls! Fina systerdottern Moa var och hälsade på och söndagskvällen fylldes av skratt ifrån ovanvåningen. Måndag morgon (läs förmiddag) då Ebba, Ludde och Moa vaknat intogs frukost sedan åkte Ebba och Moa till stan för att tokshoppa lite och Ludde tog en dusch och försvann till en kompis.

Så inget harmoniskt superumgänge gjorde min dag men ändå…

Att Ebba och Moa åkte till stan gjorde att jag kände mig lycklig över hur glada de var.
Att Ludvig försvann till en mycket uppskattad kompis gjorde mig också glad för då är Ludvig glad.
Att lilla H och jag tog en lång och besvärlig promenad i skogen och senare en cykeltur gjorde mig glad eftersom hon var så enormt trevlig, glad, positiv och gosig… Pussade liksom på mig hela dagen igår! Liten H är annars inte den som delar ut pussar i överflöd, men igår så..

Som så många gånger förr konstaterar jag att glada barn, lyckliga barn ger per automatik en glad mamma!

Om de bara visste, om de bara förstod att de är min absolut viktigaste och största vitaminkick…