Nostalgi…

När jag var liten tyckte jag det var lite tröttsamt med alla människor som utbrast:

-Åhh!!! Vad stoooor du har blivit!!!

Lika tröttsamt, och kanske lite pinsamt, var det varje födelsedag när mamma uttryckte sin nostalgi genom att återigen berätta om dagen då jag föddes, hur fin jag var, hur glada alla var över att det var just jag som föddes etc etc… Ni känner igen det antar jag…?

MEN!! Så händer något när man själv får barn! Nostalgin, tårarna, klumpen i halsen och den ständiga oron infinner sig så fort man får sin underbara lilla bebis!!! Man tackar Gud för att man inte låtit mamma veta hur fånig man tyckte hon var för plötsligt förstår man henne mer än någonsin! Att få ett barn slår allt, precis allt! Barnen är det bästa, det finaste och det vackraste man har och nostalgin, ja den är inte ett dugg fånig utan helt naturlig!

Jag har tre barn och det finns inte en enda födelsdag som jag inte suttit i dagar innan och tittat på foton, glatts och känt mig nostalgisk så tårarna kommer! De är ju så fina och varje ålder har defintivt sin charm! Jag känner en hejdlös lust att berätta det för dem, att få dem att verkligen förstå vad jag menar, vad jag känner… Jag gör tappra försök varje år och jag känner liksom hur de sllingrar sig lite, tycker att jag är lite fånig och ja, säkert ganska pinsam!!!

Det gör inget! Inget alls faktiskt! Jag står för varenda känsla för jag vet att de den dag de själva blir föräldrar omedelbart kommer att förstå mig och då är jag inte så pinsam längre…

Hedvigs födelsedag närmar sig och jag har bläddrat igenom foton ifrån första dagen… Det var en tuff första tid med Hedvig! Jag tvivlade på att vi skulle få ha henne kvar med tanke på ♥-felet och på de två stora operationerna som krävdes av hennes lilla, mycket lilla, kropp. Bilderna nedan är från tiden innan operationerna, då jag tror att vi alla som står Hedvig nära tyngdes av nämnda ovisshet… Det är en period jag ännu inte bearbetat riktigt med mig själv därför skriver jag inte så mycket om den tiden ännu. Det kommer en dag när jag kan prata om den tiden också, men inte nu…

Jag väljer att bara vara lyckligt nostalgisk då jag tittar på bilderna…