Fortsättning på födelsedagen…

Efter morgonens firande och paketöppning bevarades den soliga, lyckliga stämningen här hemma.
Jag kan absolut leva mig in i Hedvigs lycka, hennes förväntan, hennes tindrande ögon för det är stort att fylla år när man är liten! Jag får erkänna att jag faktiskt fortfarande tycker det är lite spännande och lite speciellt att fylla år (även om just åren man fyller numer inte behöver pratas så mycket om…) men jag kan sakna den där extra speciella känslan jag hade som barn! Himmel, jag längtade hela långa året efter just födelsedagen och när den kom, ja det går inte riktigt att beskriva. Å andra sidan vet nog alla precis vad jag menar…?

Liten H klädde sig fin efter frukosten och var mycket bestämd på att håret skulle vara utsläppt just idag! Det hör inte till vanligheterna eftersom jag tycker att hela håret blir fullt av diverse märkliga saker; mat, snor och annat obestämbart. Jag vet ju att hon känner sig fin i utsläppt hår och jag vet att hon gärna, gärna vill ha likadant hår som storasyster Ebba så ja, vid vissa tillfällen ”får” hon ha håret utsläppt!

6-årsdagen är absolut ett sådant tillfälle!

Det hände sig dock att lilla H var klädd och redo för kalas redan vid tiotiden och gästerna var bjudna först till klockan två… Vad gör man då? Tja… vi spelade DS, vi sjöng i mikrofonen och vi åkte till torget för att hämta tårtan. På torget syntes det lång väg att dagen i fråga var speciell för Hedvig! Hon liksom ”skötte sig” hela tiden!!! Inte så mycket som ett enda ilsket pip åt mig! Hedvig höll mig handen, skuttade och hoppade och varje gång våra blickar möttes så fick jag ett soligt leende och glittrande ögon emot mig! Underbart!

Vi stegade in på Gretas konditori, jag tog en kölapp och inordnade mig i kön medan Hedvig glatt tjoade:

– Heej!!! Jag kall köpa en Spidermantårta! Jag fyllel ål idag! Ses ål!

De andra kunderna på Gretas konditori skrattade med Hedvig och när expediten lyfte på locket på tårtkartongen för att visa henne tårtan, ja då  sa Hedvig:

– Kom! Kom allihop! Se min tårta!!!

Tårtan var både ”god och cool” enligt liten H och hennes gäster…

Lite senare samma dag kom Hedvigs nyfunna kompis Viktor! Vi träffades i somras då vi var ute med båten och sedan dess pratar hon om Viktor var och varannan dag! Hedvig har vetat om ett par veckor att Viktor faktiskt skulle komma till hennes födelsedag och till hennes barnkalas och tro mig, vi har gått igenom löftet om Viktors visit varje dag! I mitt stilla sinne har jag undrat exakt hur stor katastrofen för Hedvig skulle bli om Viktor plötsligt inte skulle kunna komma… Typiskt mig, att ta ut alla eventeulla katastrofer i förväg i tron om att smällen då skall bli mindre eller något åt det hållet! Jag får nog jobba lite på den sidan av mig själv, de flesta katastrofer inträffar ju inte och då är det mycket energi som gått åt i onödan!

Hur som helst så kom efterlängade Viktor och både Hedvigs pappa och jag är eniga om att det är sällan vi sett Hedvig leka så otroligt bra med någon! Visst finns det andra, det finns finfina lilla Max, det finns Felix x 2 men oftast ser vi att Hedvig eller lekkamraten tröttnar och inte har kul fullt ut liksom. Ofta ser vi också att både Hedvig och lekkamraten har kul, men på olika håll. De leker kanske i samma rum men leker helt olika lekar och även om Hedvig säkert har kul ändå så gör det lite ont att se tycker jag…

I lördags eftermiddag/kväll lekte lilla H och Viktor oavbrutet! De hoppade studsmatta säkert en timma i sträck och de bara skrattade! De lekte inomhus med ballonger och ”smulmälla” (flugsmälla) och skrattade lika mycket då. När tröttheten tog överhanden kröp de upp i soffan, åt popcorn och tittade på film tillsammans!

På söndagen under barnkalaset ropade Viktor plötsligt på mig och sa:

– Jessica, ta bort de andra gästerna! Ta bort dem så det bara är Hedvig och jag!

Njaaa, så kan man ju kanske inte göra förstås men budskapet i vad han sade värmde mitt hjärta oerhört!