Liten H...
sep 9 2020
Ibland …

(null)

… känner jag mig så trött …
Ganska ofta.
Jag är usel på att sova.
Men just och ungefär vid den tiden Hedvig går och lägger sig, då skulle jag förmodligen kunna somna. Gissar jag. Sömntåget och så.
Jag kan knappt hålla mig vaken då vi läser en bok tillsammans. Verkligen aldrig.
Så när hon sitter där i sängen, innan sagan, med alla sina bestyr som är så viktiga att utföra i rätt ordning och varje kväll. 
Då passar jag på.
Ja, inte att sova så klart.
Men jag blundar. Jag tillåter mig att blunda.
Raklång, utsträckt i hennes säng, med händerna vilandes på magen.
Och jag blundar.
Jag känner att hon tittar på mig. 
Länge känner jag det.
Så stryker hon mig över kinden och säger på en utandning:
– Jaa … vila i frid du mamma …
Din lilla kropp behöver vila.
Jag tittar förvånat upp och möter hennes blick. Hon ler och frågar om jag vilat klart snart så att vi kan läsa.
Så läser vi.
Orden fick en annan innebörd.
Helt klart. 
Även en monolog kan bli en värdefull dialog …

❤️


… så många klokskaper i flickebarnet …
LitenH 4 Kommentarer
sep 8 2020
– Mamma …

(null)

… vi är ett helt gäng med Downs syndrom …
Säger hon.
Hon sitter i sängen och smörjer omsorgsfullt sina små fötter och händer.
Som hon gör varje kväll. 
Samtidigt som hon säger det spricker hela ansiktet upp i ett leende. "Mamma, vi är ett helt gäng med Downs syndrom …"
Jag undrar vad hon menar och hon tillägger:
– I klassen!
Vi har Downs syndrom allihop!
Och så är det ju. I nya klassen.
Jag har bara inte tänkt så.
– Hur känns det?
undrar jag.
– Jättebra!
Men vi är olika ändå.

– Så klart ni är.

– Men ändå lika.
Vi har Downs syndrom hela gänget.
Hon ler.
Kompisar. Gemenskap. Tillhörighet.

❤️


Det borde vara en mänsklig rättighet. 
LitenH 6 Kommentarer
aug 30 2020
Helgen …
(null)

… sammanfattas som …
Magisk.
Jo. Faktiskt.
Glädje, skratt och kärlek.
Och några tårar.
Jo. Sant.
För sådan är hon.
Vår lilla Hedvig.
Hos henne svämmar tårarna över av tacksamhet och kärlek. 
Lite nu och då.
Redan vid födelsedagsfrukosten kom de första tacksamma glädjetårarna.
Efter att mamman, pappan och lilla lånehunden irl, och syskonen och finfin flickvän via FaceTime väckt, sjungit och deltagit i paketöppning.
Vid frukosten torkades tårarna i smyg.
 
– Men lilla hjärtat … är du ledsen?

– Nej. Rörd bara.

– Åh … Varför?

– För att ni är så många som älskar mig …
❤️
Så efter ett mycket lyckat "poolparty med poolarna" på fredagskvällen, Coronaanpassat släktkalas utomhus på lördagen satt vi i sedvanlig ordning på restaurang på kvällen. Födelsedagstradition hos oss. Denna gång (dock) på
Mc Donalds – jubilaren väljer.
Tårarna svämmar över igen.
Dialogen börjar om.
– Men lilla hjärtat … är du ledsen?

– Nej. Rörd bara.

– Åh … Varför?


– För allt ni gör för mig mamma …
Du och pappa och alla andra.
Så fint ni gjort. Precis som ja’ vill.
Tack.

– Åh …
Vi älskar ju dig!

– Tack …



Tänk om fler såg livet genom
Hedvigs ögon  …


❤️


… som hon lär mig …
LitenH 10 Kommentarer
aug 28 2020
Grattis Hedvig …

(null)

… 16 år …
Och ljuvlig.
Så ljuvlig.
Varm. Kärleksfull. Nyfiken.
Snäll. Rolig. Busig.
Hjälpsam.
Insiktsfull. Klok.
Artig. Trevlig.
Glad. Generös.Fundersam.
Min.
Min solstråle.
Min läromästare.
Inga ord i världen kan beskriva min oändliga kärlek till dig. Jag vet att jag delar den med resten av din familj.
Nyss var du en liten plutt. 
Nu är du en gymnasietjej.
16 år.
Som alltid väcker din födelsedag en miljon känslor inom mig. Mest av allt är jag lycklig.
Lycklig för att just du kom till just mig.
Dagen idag har du längtat efter i ungefär och exakt 364 dagar.
Nu är den här.
Jag hoppas den blir precis så magisk som du föreställt dig. Precis så som du vill.
Med guld och glitter. Paket och tårta.
Och bästa vänner på poolparty.
Du är värd exakt allt i hela världen …

❤️


Som jag älskar dig …

LitenH 10 Kommentarer
aug 19 2020
Glädjen i huset är stor …

(null)

… liksom pirret i magen …
Gymnasiet.
Hur gick det ens till?
Att hon plötsligt är en gymnasietjej menar jag.
Jag hängde inte med.
Men nu är vi här.
Hon susade iväg i taxin med ett stort antal fjärilar i magen. Så många fjärilar att tårarna har runnit tre kvällar i rad.
Men nu så.
Nu längtar vi tills hon kommer hem så att vi får höra allt om dagen…
❤️
… gymnasietjej ändå …
LitenH 16 Kommentarer
jul 7 2020
Sommarlov …

(null)

… det rymmer så mycket …
Mest känslor.
Här i huset har sommarlovet just börjat.
Mamman jobbar lite och är ledig mycket. Pappan jobbar några dagar till. 
Sommarlov innebär bland annat långa morgnar, lata dagar och sena kvällar.
Det innehåller cykelturer, glass, en och annan löptur och salta bad.
Det innebär också att hon tassar in till oss på morgonen. Jag dricker kaffe (jo, i sängen varje morgon. Det är helt sant.) och läser en bok. Hon mornar sig, vill ha en kopp mjölk för att när den är slut, hämta sin kapitelbok. 
Sida vid sida ligger vi och läser.
Tillsammans men försjunkna i varsin värld.
Bästa starten på dagen …
  

❤️


… sommarlov …
LitenH 2 Kommentarer
jun 30 2020
Jag tog min minireporter …

(null)

… med mig och åkte på jobb …
Fint.
Hon. Utrustad med block och penna.
Och gott humör.
Jag med det samma plus en kamera.
Disco i bilen de långa milen.
Så jobbar vi. 
Hon sköter Spotifylistan så sjunger vi för full hals. Hon som inte håller i ratten tecknar till alla låtar, viftar med armar och gungar på höfter. 
Jobbet blir gjort. Hon följer med spänning. Inflikar dessutom en och annan fråga på eget initiativ. Som den bästa journalist.
Tillbaka i bilen ställer hon nästa fråga:
– Äter journalister inte lunch?

"Beror på vem du frågar."
Har jag lust att svara.
Jag är en lunchslarvare.
Istället svarar jag att visst äter journalister lunch. Energi behöver vi alla för att orka hela dagen.
– Ja’ har jobbat klart.
Men ja’ behöver energi för att orka ha sommarlov resten av dagen.

– Så klart.
Svarar jag.
Och svänger av vid nästa avfart.
Till ett hamburgerhak av bättre sort. 
En arbetsdag av bättre sort …

❤️


… med bästa kollegan och dessutom lunch …
LitenH 2 Kommentarer
jun 11 2020
Hon ändå…

(null)

… hon har gått ut grundskolan…
Fina. Kloka.
Som fick ett extra utspring av sin fantastiska skola. För att dagen skulle bli så glädjerik som hon hoppats i flera år. För att det alternativa utspringet med föräldrar och syskon på zoom inte kändes på "riktigt". För att det kändes förtvivlat.
Därför fick hon ett extra.
Ett på zoom med halva släkten som åskadare. Sedan ett genom en bakdörr till oss. Mamma, pappa, bröder och svägerska. Jo, de är ju faktiskt svägerskor, Ludvigs flickvän och Hedvig. Det låter vuxet.
Så mycket glädje.
Så mycket kärlek.
 
Coronaanpassad mottagning på det. 
Med bästa släkt och bästa vänner.
– Så många vänner jag har som kom och som tycker om mig…
Så sade hon då de gått hem.
Stor dag.
Känslosam dag.
Ni som förstår, ni förstår.
Lilla gumman…

❤️


… lycklig att du är lycklig…
LitenH 16 Kommentarer
jun 10 2020
Himmel…

(null)

… och pannkaka…
Hur gick det till?
Imorgon går hon ut nian.
Grundskolan är slut.
Nyss var hon nyfödd och jag hade ingen aning om hur "allt" skulle gå. Om vad hon skulle kunna lära sig och inte.
Nu är vi här.
Snart 16 år senare.
Och livet är så bra.
Inte anade jag att hon skulle läsa och skriva.
Prata engelska och forska om rymden.
Inte anade jag då att hon och jag skulle resa till storasyster i Tanzania – som volontärer. 
Inte heller anade jag att hon skulle simma som en fisk, älska norska tvilling-pop-killar och drömma om att få arbeta som kyrkogårdsvaktmästare.
I själva verket anade jag ingenting.
Jag var mest rädd.
Och orolig.
För vad?
Undrar jag idag.
Hon klarar det mesta med bravur, annat med hjälp och ytterligare annat inte alls. 
Precis som vi alla andra. 
Du, jag och alla andra.
Tänk att just jag får vara just din mamma…

❤️


… stolt så att jag spricker…
LitenH 2 Kommentarer
jun 2 2020
Att vara nästanvuxen…

(null)

… innebär saker…
Fördelar kallar hon dem.
Som att få göra slingor för första gången i sitt liv. Fast det är oerhört tröttsamt att sitta i frisörstolen så extremt länge.
Men malligt.
Hon undrar om man kan borsta, duscha, bada och allt "som vanligt" fast man har slingor. Jag säger att det kan man. 
– De sitter liksom kvar nu, slingorna.

– Va’ bra.
Vi kvällsduschen ropar hon från badrummet:
– Mamma! Mamma, kom!
Se hur blek ja’ är i håret!

– Ja, det är slingorna som är lite ljusa.

– Jaha!
Ja’ visste inte det.
Så fin ja’ är. 
Vacker.

– Du är vacker Hedvig.

– Du me’ mamma…
Och klackskor till avslutningen har hon också köpt. Så gör man när man är nästanvuxen, säger hon och strålar som bara hon kan. 
Lilla älskade nästanvuxna ungdom…

❤️


… livet ändå…
LitenH 2 Kommentarer