… vad som rör sig i det lilla kloka, vackra huvudet…

Jag undrar.

 

Som när hon så hett önskar sig en poliskeps.

Och ingen förstår varför. Vad är det roliga med en poliskeps?

Vi får veta att det vore jätteroligt med en egen poliskeps men får inte kläm på varför. 

 

 

 

 

Och det går ju bra.

Att vilja ha en poliskeps så mycket man vill.

 

Vi har kikat och letat men bara hittat pyttesmå.

Men så i fredags hittade vi en lagom.

 

 

 

 

Säger den lilla och jag tror hon syftar på att vi ibland säger att hon är alldeles lagom stor.

Lagom stor säger vi då hon speglar sig och sträcker på sig för att hon vill bli större och längre.

Annars är ju inte hela hon lagom kan jag tycka. Hon är så mycket mer än lagom. Hon är fantastisk.

 

Men med egna pengar på fickan och en lagom poliskeps var lyckan hur som helst gjord.

 

 

 

 

 

♥

 

 

… och hon älskar det…

Jag också.

 

Då kan vi träna tillsammans.

Tillsammans är bra. Tillsammans är det bästa.

 

Hon tränar fotboll, simmar och dansar.

Och seglar när det är säsong.

På fritids lägger de många timmar i idrottshallen varje vecka.

Och på lilla H finns inget stopp när det kommer till träning.

 

Efter träning följer vila.

Det är hon minsann också fenomenal på.

Vila.

 

 

 

♥

 

 

 

… ja´ har gjort en gubbe…

 

 

 

Och visst är han!

Med revben, lungor och ryggrad i mitten.

Gullig även med glömd näsa.

Och hår har han.

 

 

 

 

 

… att ha en kompis…

En egen.

 

Oslagbart.

En kompis som skickar sms och säger att Hedvig ska titta i ytterfacket på ryggan då hon kommer från skolan. En kompis som bakat chokladbollar, stora fina, och skrivit världens finaste lapp. Till lilla H.

Lilla H som skriver ett sms och berättar att hon blev så glad. Hon tänker att det blir efterrätt ikväll.

 

Jag tänker, som så många gånger, på vad vår kommuns LSS-handläggare sade till mig då jag ansökte om en kontaktperson till Hedvig. Jag ansökte därför att jag tyckte att Hedvig behöver en kompis att göra saker med utan sin mamma och pappa. Utan sina syskon. För att man växer av det. För att man får en störra självkänsla genom att klara saker på egen hand, genom att ha ett eget socialt liv. Som man kan komma hem och berätta om.

Då sade han, samtidigt som han satt på vår altan och njöt av fika som vi bjöd honom på:

 

 

 

Att jag inte hällde kaffet över honom!

Det finns så mycket saker jag skulle vilja benämna honom med, men det lämpar sig inte i skrift.

Framför allt så hjälper det ingenting.

 

Jag tänker ofta att han skulle se vad Hedvigs kompis Johanna betyder för henne. Vad hon betyder för oss alla. Hur hon får Hedvig att växa bara genom att finnas för Hedvig.

 

”Vår” Johanna är världens bästa Johanna och hon är Hedvigs allra bästa kompis.

Och idag har hon överraskat med en hemlis i ryggan.

 

♥

 

 

 

 

… bo i en kudde…

Hemsydd.

Lyckan en strålande torsdag som denna bor i en ”gubbe-kudde” som lilla H sytt i slöjden. Och framförallt i orden hon uttalar då hon stolt överlämnar den.

❤️

… en rymdraket…

Rörd.

 

Rymdtemat i skolan avslutas.

Så mycket som vi andra kan om rymden nu, undrar jag om vi någonsin kunnat.

Varenda dag pratar Hedvig om planeter, asteroider, Christer (Fuglesang), banor, rymdraketer, rymdmat, rymdidrott och massor av andra saker som hör rymden till. Med spänning har vi tagit emot all information och lärt oss.

 

Så igår.

När mamman kom till fritids för att hämta.

Då finns där den allra finaste rymdraket jag sett.

Tovad av ull i all sköns färger.

 

 

 

 

 

 

♥

 

 

 

… som gjorde mig mer glad än hon anar…

Idag.

 

Flickan heter Amanda.

Hon är tre år äldre än lilla H och de har känt varandra i snart elva år.

De har gått i samma klass under några år, men nu går Amanda i 7-9 medan Hedvig går i 4-6.

Men så gör skolan så mycket tillsammans med alla klasser. Så att ingen tappar kontakten. Så att alla fortsätter att känna alla. Med det följer inte bara ett stort kontaktnät för barnen, med det följer också en respekt för varandra som individer. Pedagogerna är lyhörda och fina och suveräna. Tycker jag.

 

Hedvig och Amanda har alltid tyckt om varandra.

Utan att för den sakens skull varit bästisar. De har inte ens alltid valt att leka tillsammans.

Jag är inte helt säker på att Amanda tycker det är så himla kul att Hedvig jämt, jämt vill spela fotboll.

Och dessutom är ju Hedvig bra mycket yngre än Amanda och är nog inte riktigt alltid inne på att göra stora-tjejs-grejer och så. Men de är fina mot varandra. De tycker om varandra.

 

Så kom jag till fritids idag. Kvart över fyra som bestämt.

Den lilla loppan spelade Fia med knuff tillsammans med sina kompisar.

Bredvid sig hade hon en fantastiskt fin liten tavla. Hon släppte den inte.

 

 

 

 

Frågande tittade jag på Amanda som sken som en sol.

Hon berättade att hon gjort den på fritidsgården till Hedvig.

 

 

 

 

Och visst andades hela tavlan kärlek.

En fotbollsplan, två mål, en fotboll och tre Barcaspelare.

 

 

 

 

♥

 

 

 

… för själen…

Havet.

 

Det är ändå de små tingen som får en att må bra. Inifrån. De är de små tingen som gör att man känner sig rik.

 

Som kaffe och tidning i sängen en morgon som denna. Mamman och pappan med lilla H emellan sig. Hon med en kopp varm mjölk och sin iPad. Småfnissandes för att det är så mysigt.

 

Långfrukost med ännu mera kaffe, ägg och nybakta scones. Lilla H valde ett glas juice och åtta köttbullar.

Med ketchup.

 

Fotboll bland den nedklippta vassen på stranden. Solen som värmer så vi måste ta av både mössa och vantar. Och vi känner oss lyckliga för det. Lilla H fnissar igen.

 

Lilla H blir svettig av allt spelande och vill gå in en stund. Mamman kan inte förmå sig att gå in och väljer en promemad längs havet. Ensam. Inte en själ i sikte. Tyst. Så när som på ett försiktigt knakande från isen i strandkanten. Till mammans glädje har nya ostronskal spolats iland. Mamman är galen i dessa vackra ostronskal. Pappan förstår inte vad hon ska med alla skal till. Hon vill bara ha dem. 

 

Kanske är det lugnet som infinner sig just när hon plockar dem som är det bästa? Att gå där och plocka, det ena vackrare än det andra, fundera på livet som varit och livet som är. Njuta.

 

 

♥

… och sådana viktiga grejer…

Vid sjusnåret.