… och låter lusten vinna…

Trots gips.

Då åker man till seglarskolan, tar på sig flytväst och utanpå den mammans jacka så att gipset inte kan bli blött.

Man säger ”Hej! Nu är ja’ här!” och ber att få vara med och segla – fast i gummibåten. 

Så ”seglar” man i gummibåten i kvällssolen. I en och en halv timme ”seglar” man, tillsammans med instruktör Hampus som också ser till att de har en sångstund där de åker tillsammans på havet.

På bryggan sitter mamman.

Först lite orolig, sedan glad och lycklig.

Sedan lite orolig igen när båten närmar sig bryggan. Mamman ropar åt den lilla att vänta tills mamman kan ta emot. Den lilla ropar ”Ja’ kan sssccchhhääälv!!!” och skuttar iland. Lätt som en plätt.

Lycklig stod hon på bryggan.

… man får…

Är plockade med kärlek.

Kanhända fiskas de upp ur ryggan efter fritids. Två trötta, mycket trötta, maskrosor – men ack så fina.

❤️

… har varit ute…

Lekt.

Kommit på att det går att leka med bruten arm. Att det finns annan lek än studsmatta och fotboll. 

Att man kan passa en fotboll emellan varandra fast man står still. Att man kan kasta den till varandra. Med vänster hand. Att man kan vara på studsmattan om man sitter still, eller ligga platt ner på den och sola med storebror och hans flickvän. Att man kan sitta ute i solen och spela spel. Halvan-yatzi. 

Och äta lunch ute.

Ta en promenad till havet och bada fötterna, för att sedan fika ute i solen. 

Det funkar.

Det går bra.

Att man sedan fått en egen chokladbollstårta av älskad moster gör inte livet sämre. 

❤️

Livet på en pinne – gips och värk till trots… 

… var pirrig, glad, nervös och orolig imorse.

Och mallig.

 

Herre Gud vad hon var mallig. Mitt i allt.

Med ny Barcatröja som matchade gipset skulle hon äntligen få gå till skolan.

Noga med att medicinburken var med. Noga med att en handduk att lägga över gipset vid lunchen var med.

Det vore lite katastrofartat om nu det coola Barcagipset skulle kladdas ner av mjölk, sås eller liknande.

 

Röntgenbilderna var också med. Så klart.

Både bilden på den brutna armen och bilden på den lagade armen.

Den med de otroooooligt långa och grova titanspikarna i.

 

Ett sms från fröken talar om att allt går lysande.

Att lilla H stolt har visat bilder, gips och bandage för alla intresserade.

Puh…

 

En ännu gladare liten H än den som åkte i morse kom hem.

Det formligen bubblade ur hennes söta lilla mun.

Alla hade undrat, alla hade tyckt synd om, alla ville se, alla ville höra och alla ville hjälpa.

Bäst av allt var ändå att klasskompisarna gjort en affisch till Hedvig.

 

 

Så stod det på affischen.

Det berättar lilla H och hennes vackra bruna ögon glittrar som aldrig förr.

 

 

 

 

 

 

 

… bästa grannkompisar…

Och en tårta.

Plus några chokladbollar.

För att vi alla är glada att lilla H är hemma. Och för att vi alla är glada att det här lilla gänget har varandra.

… sedan ett dygn…

Puh.

Så säger lilla H. Vi håller med.

Två dygn på sjukhus och 22 timmars ond väntan på operation är över. Den lilla tappra har sovit, gråtit, varit rädd, ärit glass, druckit äpplejuice, sovit lite till, gråtit ännu mer, varit hungrig i många, många timmar, fått en apa hon kallar Arne, till slut och äntligen fått äta och då valt ett enormt lass köttbullar och makaroner.

Två titanspikar i det ”helt avbrutna skelettet”, och det bultar och gör ont.

Bandage i Barcelonas färger. Så klart.  

Ganska nöjd mitt i all bedrövelse. Nöjd över att så många varit oroliga, över att så många tycker synd om, och så kan man väl få känna när man är liten ich skadad tänker jag. 

Prinsessbakelse väntade då hon kom hem. Liksom fina presenter från fina grannbarn. Imorgon får de komma på tårta minsann. 

… oj, oj, oj…

❤️

… har brutit armen…

Helt.

Båda benen i höger underarm är av.

Vrålet gick inte att ta miste på. Det här är fel hann både jag och grannar tänka. 

Istället för att gå av studsmattan, hoppade hon. Som Clumsy Ninja.

Landade fel. Landade på armen.

Armen såg ut som en krok.

Bästa grannen kom springande.

Bar lilla H till bilen, körde mycket, mycket ledsen liten H och mycket, mycket skakig mamma till sjukhuset.

Vi har de bästa grannarna i världen!

Sms till pappan på Sjöräddningsuppdrsg, till storasyster på jobb och till storebror på fotbollsmatch.

Smärtstillande. 

Massor av smärtstillande.

Armen ”bändes” rätt.

Gips. Röntgen. Mer smärstillande. Besked.

Operation i morgon.

Vi sover på sjukhus, lilla H och jag.

Pappan, storasyster och storebror kom ångande med tandborstar, kläder och en stor portion oro.

7 köttbullar och makaroner nog åt ett helt fotbollslag har hon ätit. Klockan 23.

Vi säger god natt och hoppas att lilla, tappra, älskade hjärtat får sova lite…

❤️

Ont… 

 

… del två…

WOW!

 

Igen.

Först klockan 04:01 kom vår lilla nattvandrare in till oss. 04:01.

Sov sedan lugnt bredvid mamman ytterligare några timmar.

 

♥