En dag…
… bättre än igår…
Och i förrgår.
I förrgår kväll hände något nytt.
En för oss helt obekant situation.
Lilla H grät sig till sömns, tätt intill, och somnade sent, sent.
Hon grät och jag lirkade. Undrade vad som var fel. Till sist kom det.
– Ja´ vill inte gå till fritids…
Hon som brukar älska att vara på fritids.
Inget har hänt. Ingen har varit dum. Sade hon.
Och vi tror henne.
Hedvig har ett bra fritids. Med bra pedagoger.
Och bra kompisar. De hittar på mycket. De ser varje barn.
Men ändå. Hon vill inte.
Morgonen därpå var okej.
Men så tog hon på sig sina sandaler. Då såg jag tårarna.
Stilla rann de längs de fräkniga små kinderna. Tyst gråt. Stilla gråt.
– Åh, lilla hjärtat… är du så ledsen…?
– Ja´ vill inte mamma… Ja´ vill bara vara hemma…
Hela vägen till fritids rann tårarna.
Tyst gråt. Stilla gråt. Gråten som får mammahjärtat att spricka mitt itu.
Hur ska vi göra? Hur kan vi lösa? Så här kan hon ju inte ha det, lilla hjärtat.
Vi tror att hon blivit stor. Att hon är på väg att ”växa ur” fritids.
Inte den stunden fritids är efter skoltid egentligen. Hedvig leker ännu väldigt mycket.
Men det här, som är nu. Innan skolan drar igång. Att vara på fritids hela långa dagen.
Hon har nog ledsnat. Våra andra barn ledsnade på fritids i nio-tioårsåldern. Hedvig fyller tolv i dagarna och jo, det är kanske så att hon hellre vill vara hemma än på fritids. Nu. Så har det inte varit tidigare.
Tanken, insikten stressar mig.
Hon kan ju inte vara ensam hemma.
Hon kan ju inte vara ensam hemma.
Mamman och pappan kan inte vara lediga varje lovdag.
Då har vi till slut ingen semester kvar. Och himmel, sommarlovet är ju tio veckor.
Andra barn har ett val. De som klarar av att vara ensamma hemma.
Hedvig har inget val. Inte än. Inte på många, många år.
På något vis är hon ju tvungen att vara på fritids.
Tvungen. Avskyr ordet.
Tvungen.
Tycker det känns lite orättvist mot lilla H.
Att arbeta deltid är en variant för de som har möjlighet.
Jag har ”bara” vikariat och söker naturligtvis en fast tjänst.
Men deltid, de tjänsterna växer inte på trä´n.
Men deltid, de tjänsterna växer inte på trä´n.
Några menar att deltid är en kvinnofälla.
Jag menar att var och en måste se till sin situation.
Vad mår just ens egen familj bäst av?
Just min familj skulle må bättre av om jag arbetade deltid. Punkt.
Naturligtvis allra mest lilla H. Men därmed också mamman och pappan.
Punkt igen.
Vi löste det. Den här veckan.
Ebba är ledig idag. Lilla H fick mer än gärna vara hemma med henne.
06:17 vaknade hon, drog på glajjorna och släntrade glatt in och kröp ner i storasysters varma säng.
Nära, nära och så innerligt nöjd och lycklig. En bra morgon för oss alla.
Imorgon är fritids stängt och jag är hemma med Hedvig.
Jag har lovat frukost i sängen. Crazy på en torsdag tycker lilla H.
På fredag har pappan tagit ledigt.
De ska göra allt och ingenting. Bara vara. Nära. Tillsammans.
Vi har löst det på kort sikt. För att hjärtat går sönder på oss alla.
Nästa vecka börjar skolan och den ser Hedvig så mycket fram emot.
Fritids ett par timmar efter skoltid tror och hoppas vi kommer att vara roligt.
Men just att inte ha något val.
Att inte klara det man så gärna vill klara.
Att vara tvungen…
♥
Det gör ont, det skapar oro…
