… står överst på önskelistan…

Eller näst.

 

Överst står så klart en bebis. Igen.

En riktig levande bebis så att Hedvig äntligen och verkligen fick bli storasyster.

Mamman och pappan undrar i hur många år en bebis ska stå överst på önskelistan.

Beppes stora exeperimentlåda känns mer hanterligt på något vis.

 

Knappt kunde hon släppa lådan i butiken idag.

Fast hon visste, fast hon vet, att hon vackert får hoppas att tomten uppfattat önskningen.

Inget gap och skrik och tjat och gnat. Sådan är hon inte, lilla H.

 

Hon är mer sådan att hon pussar och kramar på lådan.

Och högt uttalar lovord om att en dag, ”en dag Beppe så kommer vi att expritera ihop”.

. slut

 

 

 

 

 

♥

 

 

… snart hem…

Med taxi.

 

Det är stort.

Det kan vara dagens viktigaste händelse.

 

Mellis är förberett.
Helt enligt önskemål från tidig frukoststund.

 

 

 

 

 

♥

 

 

… och trötta november…

Är det lite motigt.

 

Ibland.

Tycker jag.

Särskilt på morgnarna.

Efter år av nätter med alltför lite sömn.

Och nu är det så mörkt, så svart, när klockan ringer.

 

Gäspande äter jag frukost. 

Frukost med miljoner nyttigheter som får mig att må bra.

Som gör mig stark och förhoppningsvis lite pigg ändå, vill jag tro.

 

Jag sköter mig.

Förutom sömnen då.

Men annars sköter jag mig.

Äter bra och oftast nyttigt. Tränar mig stark.

Det knakar och värker här och där i novembertrötta kroppen.

Jag väljer att inte låtsas om det. Inte så mycket i alla fall.

 

På plats på jobbet, på redaktionen, går allt i högt tempo.

Jag gillar det. Jag trivs. Men får påminna mig om att andas lite lugnare.

Jag får påminna mig om att äta lunch i lugn och ro, inte i en hast vid skrivbordet.

 

Så en extra motig måndag som denna blir jag plötsligt pigg och alldeles särdeles glad.

Jag får ett sms av lilla H. Nej, hinner jag tänka, nu mår hon dåligt…

 

Den lilla som nyser och snorar.

Men som inte har feber, som inte har ont i varken huvud eller hals och som verkligen och inte alls ser något behov av att vara hemma från skolan och vila som mamman och pappan funderade över igår kväll. Verkligen inte.

 

Men hon mår inte dåligt.

Hon vill bara berätta att hon bakat pizzamuffins på hemkunskapen.

Lilla hjärtat mitt. Som gjorde hela min måndag gladare och ljusare. Bara så där.

 

Stolt visade hon mig de tre pizzamuffinsarna hon hade med sig i en påse i ryggan.

Stolt bjöd hon på en pizzamuffins efter det att jag hade tränat.

 

 

 

♥

 

 

 

… anledning jag ska lära mig yoga…

Är det för lilla H.

 

Jag vet. Man ska lära sig för sin egen skull.

Men när jag hittills i mitt liv inte har lyckats lära mig att uppskatta yoga, så undrar man ju.

Är det ens någon idé?! Det kan ju inte vara för alla. 

 

Även om flöden i sociala medier får det att verka som att yoga är det enda rätta.

För alla. Själv blir jag otroligt stressad av dessa in- och utandningar.

Stressad av det lugna tempot. Galet. 

Och det lite andliga på det.

 

MEN, jag vill också hitta mitt inre lugn.

Jag vill också andas lugnt, eller andas överhuvudtaget i vardagsstressen.

Men yoga… Alltså, jag har inte blivit fast.

Även om jag tror att det kanske skulle vara bra.

 

Men så är det den här lilla livsnjutaren vi har.

Hon som gärna och ofta ägnar sig åt livsmys.

Livsmys i stort och i smått.

Mest i smått.

 

Jag vill vara som hon.

Åh, vad jag önskar att jag vore som hon.

 

Som igår då vi checkade in på ett hotell och det första hon gör är att fråga efter sin säng.

Med ett förtjust skutt hoppar hon upp i den, installerar sig med alla sina viktiga saker så som iPad, iPhone, lurar, Woody, filt och delfin. Installerar sig, kan inte sluta le och småskratta. Tänder lampan, gottar ner sig och intar en yogapose. En pose jag inte hinner fånga på bild för att hon är så upptagen av att vara överallt och upp och ner och hit och dit, men framför allt här och nu.

 

 

 

 

 

♥

 

 

 

 

 

 

 

… händer det…

Rosa.

 

Hon väljer ett rosa hårband.

Helt otippat och galet märkligt.

Bara sådär.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

♥

 

 

… en kjol…

En grön.

 

Vi syr en till.

Den blir svart.

 

Hedvig har valt färger själv. Och modell.

Mamman som har sytt mycket för länge sedan är ringrostig.

Men det går bra och i ett huj har den lilla två nya kjolar och är så nöjd, så nöjd.

 

 

 

♥

 

 

 

 

 

… ganska mycket…

Skönt.

 

Sover lite länge.

Dricker kaffe respektive mjölk i sängen.

Med nyhetsmorgon som sällskap.

Pratar om Mosul, IS och presidentval.

 

Äter frukost i sängen.

Så gör vi, lilla H och jag, när vi är själva.

Frukost i sängen och film.

Det är att höstlova sig en del. 

 

Vi går på bio och ser Trolls.

Tycker det är talande att Kvist blir färgglad och fin då han plötsligt känner sig lycklig.

Han känner kärlek och mening och glädje och färgen som framträder är så sann.

Visst sprakar det om den som är lycklig!?

Jo, säger lilla H, är man lycklig är man full av färg.

 

Vi åker till Ikea.

Mest för att komma åt köttbullelunchen.

Lite för att köpa ljus och ett nytt varmt vintertäcke också.

På Ikea vinner Hedvig en fläderfestis på en tipspromenad.

En gissa-bajset-tipspromenad.

 

På Ikea vinner Hedvig också en polett för att göra mjukglass.

På sin bingobricka fick hon fem i rad, ungefär som alla andra barn, och hoppade jämfota av lycka.

 

Vi tänder ljus och fikar.

Man kan få äta en chokladboll fast man redan ätit en glass.

På samma dag.

 

 

 

 

 

 

Det är till dej!

 

Orden bubblar ur hennes lilla smultronmun.

Stolt räcker hon fram den orange ljuslykta hon har gjort.

 

 

 

 

Lika stolt räcker hon fram teckningen.

Från Hedvig till mamma. 

Fast det står Hedvig från mamama.

För så skriver hon, lilla hjärtat.

Puss står det också.

 

Hon läser både högt och högtidligt.

Och avslutar med orden: